Hur det kom sig
Kategori: Personligt
Hur kom det sig egentligen att killarna och jag satte oss i bilen igår och styrde kosan mot Horred? Mitt ute i tassemarkerna om ni frågar dem! :-)
Det hela började med ett inlägg på den eminenta loppissidan jag är medlem i. Hade vi några urväxta kläder för barn i åldrarna 10-14 år? Så gamla är de barnen som föreningen Tjernobylbarn i Horred väntade hit i sommar. Enligt senare uppgift hade barnen i princip bara de kläder de kom i så de var verkligen i behov av kläder.
Om vi hade lite urväxta kläder? Jo tjena, yngsta grabben är ju 14 år så det var perfekt i ålder!
Jag svarade på inlägget och började gå igenom garderober och lådor på jakt efter kläder som skulle få komma till nytta. Lite smycken av alla pärlor jag har hemma fick jag också ihop. Visst, det är inte det viktigaste men det kan väl vara trevligt att få vara lite fin ibland, det vill väl alla!?
Susanne kom förbi en kväll och hämtade upp mina kassar och jag var inte den enda hon åkte ut till. Nu efteråt har jag fått höra att det var riktigt mycket kläder som skänktes denna gången och det är ju verkligen roligt!
Man hade ju hunnit tänka en del på barnen och nu hade jag lämnat ifrån mig kläderna. Men skulle de komma till användning, skulle de bli glada? Och vilka var barnen? Hur var deras hemförhållanden? Vad hette de?
Ja, mycket frågor surrade runt men jag bad Susanne lägga ut bilder från när hon träffade barnen i alla fall. Det här handlade ju inte om mig och det var bara att samla alla sina frågor och nyfikenheten och acceptera att de skulle få finnas kvar.
Men så kom det en inbjudan om att få träffa barnen på en grillkväll och jag var inte sen att hänga på! Naturligtvis hade jag kameran med mig.
Det var en upplevelse kan jag säga!
Förutom att smyga runt med min kamera gick vi runt och tittade på teckningarna barnen gjort. Flera människor och föreningar ställer upp för dessa barn och ser till att de får massa roliga saker att göra och aktiviteter att åka på när de är här. Eller vad sägs om havsbad, målarkurs, scrapbooking, Borås Djurpark och Liseberg!
Det var också mycket intressant att prata med ordföranden i föreningen som vi fick lite mer information från.
Barnen hade skrivit på sina teckningar om saker de gillade och inte gillade och en del hade skrivit att de inte tyckte om att gå till tandläkaren. Vi frågade om de då alltså hade tillgång till tandläkare vilken vi tänkte var bra.
Nä, ett besök hos tandläkaren kanske inte alltid var något man såg fram emot. Hemma hos oss är vi ju vana att tandläkaren är både nykter, vaken och borrar i rätt tand om man skulle ha något hål...
Och det är väl inte bara tandläkarna i Vitryssland som lämnar mer att önska.
För dessa barn är det en jobbig situation i ett korrupt system. Familjerna är inte alltid intakta och det förekommer mycket missbruk. Där kostar inte en flaska Vodka 300 kr utan lika mycket som en limpa bröd.
Även om vi inte kan göra mycket för deras situation kan vi göra något. Och det gjorde vi.
Det är bakgrunden till att killarna och jag var i Horred igår och träffade flera barn från Vitryssland.
Jag är så glad att jag svarade på inlägget på Loppan och fick vara med om detta, att jag fick möjlighet att ge. En av sommarens höjdpunkter helt klart!
