Lillians foto

 

På morgonen vaknade Tahu och Julius och var mycket förbryllade. De blev inte mindre förbryllade när de märkte att de drömt exakt samma dröm!

De stod där och hängde på kudden och pratade ibland och var tysta ibland, precis så som det blir när man har mycket att tänka på och inte kan klä allt i ord på en gång.

Det som ständigt återkom i tankarna var det Sibyllan hade sagt om att fråga elementen och lyssna inåt. Vad var det där för snack egentligen? Julius kände att han nästan blev lite irriterad på alla gåtor och mystiska meddelanden. Han var mer van vid raka rör och att man sa vad man menade direkt. Det blev liksom enklare då och man slapp att fundera så himla länge på vad den andra menade.

Bäst som de stod där och funderade kom två Jedikrigare och Jar Jar Binks gående förbi dem.

 

-Jasså, har ni också fått "kanel" av Sibyllan? Jar Jar Binks blinkade menande åt dem.

-Vad menar du? frågade Tahu

-Var det första gången? Jag har fått det flera gånger så jag känner igen minen!

-Bäste Herr Binks, nu måste du verkligen förklara vad det är med den där kanelen.

-Jag brukar få det av Sibyllan när hon tycker att jag är ovanligt trögtänkt. Den gör liksom att... man ser saker tydligare. Att man på något sätt öppnar sig mer för vad som händer runt omkring en. Det är svårt att förklara men ungefär så är det.

-Skulle det vara en hjälp alltså...?

-Jag vet inte vad ni har att klura på men det har hjälpt mig att hitta mina vantar ett par gånger i alla fall. Man bli öppen för både himmel, hav och jord kan jag säga. Hej på er kluringar!

 

Medan det lilla sällskapet traskade vidare stod paret kvar och funderade en lång stund.

Plötsligt hoppade Julius till.

-Vad sa han? Himmel och hav och jord? Är det de elementen Sibyllan menade? Är det så vi ska hitta de tre vise?

-Du har nog en poäng där! Du är inte så dum som du ser ut lille gnagare, bra jobbat!

-Tack... antar jag?

Julius visste inte om han skulle bli glad eller förnärnad men han hann inte fundera vidare på det för plötsligt reste sig Tahu upp, tog sina svärd och började gå med raska steg ut ur Sibyllans palats. Det var bara för Julius att skynda sig efter honom.