Lillians foto

 

Vid det här laget reagerade knappt våra vänner på att de hade haft samma dröm igen, det var ju inte första gången. Medan de mumsade lussekatter funderade de på vad Sibyllan menat med naturen och omfamna? Julius började tänka högt.

-Om den ska krama mig kommer jag frysa så det vet jag inte om jag är så pigg på...
-Det är kanske precis det hon menar, det kanske är ledtråden! Tahu blev ivrig.

-Hur ser det ut i naturen nu? Jo, det är kallt och fruset! Det är det vi ska leta efter.

-Jag vet ett ställe vi kan gå till!

 

Med Pohatus tillkännagivande att han visste en plats blev det lilla sällskapet eld och lågor. Äntligen visste de vart de skulle!

När de hade ätit upp sina lussekatter gav de sig av ut i mörkret. För även om det var dag var det en mörk dag och det märktes tydligt att kapten Preto hade vunnit framsteg i sin strävan att lägga världen i mörker. Måtte han inte lyckas med mer av sina planer.