Lillians foto

 

Julius har tillbringat hela dagen med att leta och det är en ganska stor bedrift för en sådan otålig mus som honom. Han är inte killen som jobbar med de långsiktiga projekten om man säger så. Men det var ju inte direkt som att han kunde ge upp och gå hem, stjärnljusslingelådan fanns ju inte kvar som ett alternativ längre.

Men skam den som ger sig och till slut gav hans envishet utdelning och han fann något intressant i en bokhylla:

 

- Ehh... tjena! Är du den där eldkillen...?

-Eldkillen!!?? Jag är Tahu, eldens toa (kom ihåg: to-ha)! Glöm inte det lille gnagare! Kila iväg med dig nu, jag har inte tid med dig.

Vi som känner Tahu sedan tidigare jul vet att han inte tar lätt på sin lott här i livet. Är man eldens toa är man ingen kille att leka med!

 

-Jag har letat efter dig hela dagen så jag tänker inte gå nu när jag äntligen hittat dig!

-Maka på dig lille gnagare, jag har viktigare saker att göra än att stå och småsnacka med dig. Jag måste leta vidare.

-Vaddå leta vidare, vad letar du efter? Vet du, jag letar också, vi kanske kan leta ihop?

-Vad menar du, ska vi småleta lite för husbehov? Hör du min svansförsedda lille vän, eldens toa jobbar inte så. Jag har ett uppdrag som jag svurit på att lösa och denna julen ska jag göra det!

-Men det har jag också! Nja, kanske inte svurit så himla mycket men jag har ett uppdrag. (Här börjar Julius förstå att han kanske når Tahu lättare om han också lägger sig på en högtravande nivå).

-Jag vill veta mer om julen och jag fick höra att du är rätt man för det jobbet.

-Det är precis vad mitt uppdrag handlar om. Jag måste lära mig mer om julen! Förra året lärde jag mig mycket men det kändes inte som att jag hittade riktigt ända fram. Det finns fortfarande mycket som är höljt i dunkel men jag, Eldens toa, ska ta reda på vad det är!

-Ja men då kan vi leta tillsammans, precis som jag sa!

-Låt gå då lille gnagare, följ mig!

-Du, jag heter Julius, eldkillen...