Lillians foto

En blogg full av bilder

Vår goa kille

Kategori: Hozz

 
Idag är det ett år sedan Hozz kom hem till oss! Vår goa kille som först inte ville bli varken kramad eller ha ögonkontakt. En kille som inte går med på vad som helst med vem som helst med andra ord. Lite blyg och som gömmer sig bakom mina ben när man möter folk när man är ute och går på kvällen.
När man kommer hem och möts av honom som ivrigt står och viftar på svansen på sitt lite försynta sätt blir man alldeles varm om hjärtat.
Om han kommer fram och ska hälsa har vi ett vitt yrväder som ser till att ta upp all plats och tränger undan honom. Man får sätta henne på ett ställe, blockera hennes väg och sedan gosa lite med Hozz i lugn och ro.
Bilden ovan är från första dagen hemma hos oss.
 
 
Den här bilden är från första promenaden lösa tillsammans. Sanya var inte helt säker i början på att det var kul att ha en kompis och hon hade fullt upp med att sätta honom på plats. Nu är ju han ingen liten grabb och när han tröttnade på henne och bet tillbaka var det synd om den som råkade vara emellan. Typ husses fingrar eller så. Men det gick över och nu är de bästa kompisar. På bilden lär Sanya Hozz hur man äter snö. Det är dock inget Hozz har tagit efter, den idén får hon behålla för sig själv.
 
 
Som jag nämnde är Hozz inte den lilla vovven och det blev onekligen lite bökigt när han försökte ta över hela sängen. Min sida i de flesta fall. Tillslut fick vi sätta stopp och ta tillbaka sängen men här passar han på att fredagschilla lite en kväll i våras.
 
 
Busa ute i skogen är man ganska bra på. Den bästa leken är nog att få igång Sanya så hon springer som ett vitt sträck. Då kan han jaga henne i tempot som han själv väljer. Och när han nosar runt efter spår låter han som en gris som grymtar nästan. Man märker när han nosar med andra ord.
 
 
En och annan fotopromenad har han också hunnit med. Här från i våras när vi rekade vid Gunnebo Slott och han passade på att sitta och vara lite snygg i en av nischerna. Andra utflykter har slutat i bilen. Som den när vi skulle plåta hästar som gick fritt och han blev så rädd och med det virret drog till sig alla hästarna vilket resulterade i att han blev ännu rörigare.
 
 
Springa på stranden är han också bra på. Enda nackdelen skulle väl vara att han pinkade på allt som var högre än en mussla. Som tur var var vi där sent på kvällen och ingen såg att vi pinkade in hela stranden i vårt revir.
 Även om Sanya är ett riktigt blötdjur har hon bara lyckats inspirera honom lite. Han går i vattnet nu men efter en bit ut räcker det definitivt. Då kan inte ens en galen vit madam locka ut honom.
 
 
Han gillar mango och mandlar och så fort vi har varit ute när det är mörkt tror han att han ska få mat och rusar ut i köket. Popcorn gör att han kan träna stirra-blicken på dig men om det inte skulle hjälpa ger han sig efter ett tag.
Han är vår goa kille helt enkelt och vi är jätteglada att han kom till oss.

Kommentarer

  • Lucas matte säger:

    Han är otroligt vacker, förstår glädjen hos er och Hoss måste ju numer vara en väldigt lycklig hund som får bo hos er!

    Svar: Tack, vi hoppas det! :-)
    Lillian Christiansson

    2013-01-15 | 19:21:49
  • Maowlin säger:

    Vilken fin hund han verkar vara! Vad fint att ni tog hand om en omplaceringshund till ny medlem i familjen. Tycker väldigt mycket om alla dina bilder, men gillade främst den där han sitter i nischen på slottet - vilken konung!

    Svar: Tack! Ja, det är lite royal feeling på den. :-)
    Lillian Christiansson

    2013-01-25 | 09:36:53
    Bloggadress: http://www.maowlin.wordpress.com

Kommentera inlägget här: