Falkenbergs stadslopp 2013
Kategori: Tävlingar
Idag var det dags igen. På morgonen trodde jag i min enfald att det skulle bli molnigt och lite svalare men det gick över. Sviten med att springa lopp i minst 25 graders värme bröts inte idag. Dock var det en del moln men det gjorde ju varken till eller från en dag som denna.
Jag gick ut ganska hårt för att från början ha en bra tid. Har märkt på träningar att det ofta är då jag får bra tider men det höll inte hela vägen. Hade musik i lurarna och försökte peppa mig själv hela vägen: Jag orkar, nu var det lite svalt, jag är pigg. Typ så.
Falkenbergs stadslopp är ju ganska flackt. Fram till de sista 400 metrarna. Där tyckte jag att det dök upp backe efter backe och jag var helt slut. Backe, sväng, backe, sväng igen. Men var sjutton var det där jefla målet egentligen?
Koncentrerad spurtare
När så äntligen målet var i sikte 100 meter längre fram var det dags att spurta. Såg dessutom att jag hade en urusel tid så det blev ytterligare motivation till spurten. Korsade mållinjen på den mediokra tiden 1.00.34 och väl över var jag bra nära att kräkas. Men syrran blev impad av min spurt och det är ju alltid något.
Jag proppsade dessutom på att vi skulle kolla vilka nummer som vunnit priser och det gav syrran 1 kg kaffe. Tur att det är hon som dricker kaffe i sällskapet.
Syrran ryckte tag i en tant på gatan som fick agera fotograf
Syrran sprang in på ett tufft personbästa och jag lyckades med personsämsta. Nåja, man kan inte vara på topp jämt. Även om någon dag hade varit kul. Bara hem och träna så man kräks i diket, för att slippa göra det med 2000 åskådare.
Om en månad är det dags igen. Förhoppningsvis är jag lite bättre tränad och med tanke på att vi ska springa på natten borde det vara svalare. Men man ska ju inte vara för säker...
