Lillians foto

 

Igår var madamen och jag på äventyr, riktigt stort äventyr! Det var dags att springa Hundlöpet.

Sanya är en vovve med klös i. Glad som en lax, alltid på hugget och mycket egen vilja. När vi är ute och går hemma på landet kan hon gå i spinn om vi träffar på en hund. Där har ni bakgrunden.

 

Hundlöpet skulle ju således vara en perfekt träning för henne: typ 100 hundar på samma ställe!

Redan på parkeringsplatsen briljerade hon. Hon satt lugnt i bagaget medan jag köpte biljett och kryssade fram mellan skällande vovvar som var mer eller mindre intrasslade i sina koppel med matte/husse febrilt fipplandes i andra änden av kopplet.

Jag öppnade bagaget, släppte ut henne och tillsammans gick vi lugnt ner och ställde oss i kön i registreringstältet för att hämta ut vår nummerlapp till motion 5 km. Hon var lugn som en filbunke och gick bredvid mig medan kopplet hängde löst. Tittde lite åt de andra hundarna men inte mer.

Enda gången hon flippade ur var när jag skulle gå på toa och brorsan skulle hålla henne. Hon höll på att dra omkull honom innan jag kom tillbaka... Matte ska inte lämna lugn hunds sida med andra ord.

 

Så gick starten och det var lite lagom packat och mysigt men återigen, inte en min från henne, trots allt skällande och nerver som dansade cancan på andra medtävlare. Vi började springa och hon var fokuserd på det vi gjorde. På vissa ställen var det ganska trångt men vi kryssade oss igenom och fortsatte springa utan problem.
 

Det var lite så vi gjorde: vi sprang om, vi blev inte omsprungna. Blev vi det vid ett stopp sprang vi ikapp dem när vi satte fart igen. Trots att banan var förbenat backig och matte hann fundera många gånger över nyttan med detta tilltag.

 

En sista spurt och vi var i mål. Mycket lyckig matte. Inte pga sin egen prestation, där var det mest frustration över att inte orka springa i lite backar. Lyckan var över goa tjejen som hade uppfört sig som en dröm!

 

Och hur gick det då? Vi slutade på plats 17 i damklassen av 116 ekipage. Rätt nöjd faktiskt!

Sanya verkade tycka det var roligt och jag tyckte det var jätteroligt. Resten av dagen hade jag en vit skugga med stora tänder och fyra ben. En glad och trött skugga som var mycket tillfreds, bara inte matte flyttade sig hela tiden. :-)