Lillians foto

En blogg full av bilder

Stark

Kategori: Tävlingar

Krånglande vad och lite annat smått och gott hade gjort att jag inte fått till den förberedelse jag behövde och för en gångs skull hade jag tackat nej till en utmaning. Istället stod jag på åskådarplats, vilket kändes lite konstigt måste jag säga. Rent spontant känner jag att jag nog inte kommer göra det så många gånger, roligare då att vara med och känna den glädjen som sköljer över en när man klarat en utmaning, den är svårslagen!
 
 
Hur som helst hade syrran, tillika PT för Team äLLen, fått startplatsen i födelsedagspresent och hon skulle springa. Uppladdningen var inte den bästa med ryggskott som uppvärmning som gjorde att löpning inte var ett alternativ under ett par veckor. Någon enstaka mil hade blivit sprungen sedan slutet på augusti och ska man ge sig på 19 km terräng vill man gärna ha lite mer i benen innan. Men, vad göra? Bara att spotta sig i tassen och hugga i.
 
 
Vädret till ära hade jag tänkt vara lite bekväm och komma när hon skulle gå i mål. "Jag klarar det nog under två timmar". Jo, eller hur... Bäst att vara på plats efter 1. 20 tänkte jag. Och det var väl tur. Kameran var inställd och hängde beredd runt halsen, och där var hon! Syrran sprang i mål på 1.35.18. Liiite under två timmar med andra ord. Det var ingen picknick som ni ser men hon kände sig förvånansvärt stark ( ja alltså, hon var förvånad) och var såklart mycket nöjd med tiden.
 
 
Att dra runt 19 terrängkilometer på den tiden är riktigt bra.
Att inte få till förberedelsen som man vill är inte kul. Men vad gör ett par veckor när man förberett sig i ett par år? Därför var jag helt övertygad om att hon skulle göra en skapligt bra tid ändå. Nu var den ju långt mer än bara skaplig som sagt.
Att jag inte har den sträckan i benen till vardags och fegade ur är en sak. Men jag kan vilken dag som helst köra milen, just för att jag har en ganska bra och förberedd fysik som grund. Men syrran, hon ligger på ett annat plan till vardags...
 
 
På lite stappliga ben sattes kursen mot dusch och pizza och det hela kröntes med bio med det klassiska temat det goda mot det onda, världen blir räddad och en massa action under tiden.
 
 
Nämnde jag att hon är Team äLLens PT också förresten...?
 

Kommentarer

  • Katarina säger:

    Riktigt bra tid och wow! Heja din syster. Trist att stå bredvid, jag vet den känslan. Man blir lite gråtfärdig nästan. Jag vill också hellre springa själv.
    Krya på dig och grattis igen!
    Väldigt snygga bilder också.

    Svar: Vaden är bra nu men den gjorde att jag kom av mig vad gäller uppladdningen till loppet. Men nu kör vi stenhårt för skidloppet i februari! Och nä,stå bredvid, det är inte min melodi. :-)
    Lillian Christiansson

    2013-11-04 | 07:23:52
    Bloggadress: http://Katarinaratcliffe.se

Kommentera inlägget här: