Lillians foto

Vad finns att säga när det värsta har inträffat? Inget man säger kan ju lindra. Men istället för att vara tyst och dra sig undan tror jag det är bättre att försöka. Om så bara för att säga att man inte vet vad man ska säga.
Att bara finnas kan ibland vara tillräckligt. Men ibland inte.

Mina tankar går till de som lämnas kvar. Med sorgen och alla frågor. Och med känslan av skuld. Om man hade gjort si eller så så kanske man hade kunnat hindra. Om man kanske inte hade gjort det man gjorde.
Man borde sett, borde anat, borde förstått.
Det borde inte hända! Men det har det gjort. Det går inte att göra det ogjort, det går bara att leva vidare och ta sig igenom det.
För att någon gång i framtiden inte bara minnas med sorg och förtvivlan, utan med värme.

En bild från morgonens promenad. Det var nästan så det kändes som vår i luften fast det var nog mest önsketänkande... När man tror att man klarat sig undan vintereländet brukar det ju slå till med full styrka och hålla i tills man tror man ska tyna bort.
Idag står takarbete på schemat så idag lever vi i nuet och dyrkar solen från taket hela dagen!

Riktigt så här lugnt är det inte hemma hos oss ännu men jämför man med hur det var igår är det kav lugnt. Vi kom ur det hela med strömavbrott i ett par timmar och presenningar som åkte av men det var det enda. Kunde lika gärna slutat med takpannor i bilrutan och plåtar på lösdrift i grannskapet.
När naturen sätter igång är man liten.
Precis som med huvudvärk, när den sätter in med full kraft är man inte fräck.
Kan säga att jag är både liten och väldigt ofräck just nu.

Blev en aktiv dag idag. Det var inte vad jag hade tippat på imorse med det tråkiga vädret som fanns utanför fönstret. Luften alldeles regntung och allt var grått. Men regnet upphörde och vovven och jag fick en härlig promenad utan koppel och med mycket lek och bus. Nu ligger hon nyduschad och nöjd i vår säng och sover och brasan knastrar lite hemtrevligt. Dags för lördagsmys tror jag bestämt.

Fastän man har en massa olika viktiga ärenden man ska klämma in på en dag kan man faktiskt hinna med en härlig skogspromenad. Man kan få lite hjälp av en viss vovve som påminner en om att det är dags. Och skulle man mot förmodan inte lyssna på damen ifråga kommer man snabbt på sig när samma dam har rejsat runt i bilen medan man var inne på en supersnabb visit i affären. Då har hon liksom gjort hela bilen och sitter nöjt i framsätet och ser ut som hon äger bilen.
Då är det bara att klämma in den där skogspromenaden i sitt tighta schema. Och vara glad.
Och det blir man!

Man ska inte underskatta lugn och ro. Det är fina grejer och oj så bra att ha emellanåt. Jag ser fram emot när det är lite av den varan igen. Tills dess tittar jag på den här bilden för att finna lite ro mellan stormarna.

Om jag skulle få önska alldeles fritt skulle jag önska att det blev soligt imorgon. Det skulle passa föträffligt för morgondagens planerade aktiviteter. Allihop faktiskt!

Det blir tredje dagen i rad nu som tekniken fungerar! Kanske dags att fira med snittar och bubblor? :-) Det är på sin plats med en vacker blomma i alla fall.

Tänkte att det kunde behövas en dag som denna när det regnat och blåst hela dagen.

Och tänk att all teknik fortfarande fungerar. För andra dagen i rad....

Äntligen verkar det som det fungerar som det ska! Det är knappt jag vågar skriva det. Men jag känner mig lite djärv idag och gör det i alla fall. Å andra sidan kanske det bara är ren uteslutningsmetod som får mig att vara djärv, det mesta i teknikväg har liksom redan gått åt pipan så det finns inte så mycket kvar att ta av.

Så nu dammar vi av bloggen igen och kör. Hoppas vi ses imorgon....

Tror bestämt vi får liva upp den här grå dagen lite med en färgklick. Ja jag vet, man kan bli lite bländad när ögonen är vana vid en regntung himmel i olika skiftningar av grått. Men blinka lite med ögonen och försök igen så ska det nog lösa sig.

Den här soliga dagen behövde jag. Har ju knappt börjat använda mina sandaler och flip-floppar och hösten börjar redan krypa på. Huvvaligen...

Det blir lite kärvt när det är mycket man ska göra samtidigt som det finns så rasande mycket man vill göra. Ibland räcker inte tiden till helt enkelt och det har märkts här inne om inte annat. Men nu tar vi och dammar av stället och piffar till det lite tycker jag!

Jag är lite svag för vita blommor. Eller kanske snarare mycket svag för vita blommor. Och det vet min man! :-)