Lillians foto

En del vänner får man ha hos sig under lång tid. De följer med under livets olika stadier och är en del av själva livet. Bubblan hade ett långt och fritt liv men den sista tiden tog åldern ut sin rätt och hon blev bara sämre. Igår somnade hon in i min famn, 18 år, en månad och en dag gammal.

Du fattas oss.

Ibland önskar man att man hade ett hus stort som en lekstuga. Men bara ibland. Som när det är strålande sol och hela huset ska målas om och man vill få det gjort innan helgen är slut. Då är det ibland svårt att se nyttan med ett hus större än en friggebod.
Men det blir i alla fall fint när det är klart.

Vart tog den vägen? Det sa bara swisch...

För idag är det vår goa tjejs tvåårsdag. Hurra, hurra, hurra!

Idag tog vi ett nytt grepp om söndagen, vovven och jag. Jag ställde klockan och gick upp ruskigt tidigt. För att vara en söndag. Tilltaget kom sig av att en dressyrtävling hölls i närheten och äntligen skulle jag få tillfälle att plåta hästar. Har länge velat göra detta så det var bara att ta vara på tillfället och hoppa ur sängen!

Förutom att vovven hade lite andra spännande punkter på sin alldeles egna agenda än jag hade, gick det bra och vi fick några fina bilder. Detta var första gången men definitivt inte sista, nu ska det plåtas hästar kan jag säga!

Fast först får jag vackert ge mig ut och måla huset...