Lillians foto

Ibland räcker det att gå utanför dörren för att tappa andan. Och då menar jag inte för att det är kallt utan för att det kan vara så vackert i naturen. Som nu i kväll när vovvarna och jag var ute och busade i skogen. Det var bara att springa in och hämta kameran. Och ta med sig vantar för fy sjutton vad kallt det var!

Men vi blev snabbt varma igen när vi kom in och tände en massa ljus till Earth hour. Sedan satt sonen och jag och spelade Backgammon i stearinljusens sken. Kan man ha det mysigare? :-)

Har gått ett par dagar och tittat på alla små vackra vårblommor som börjar titta fram. Förra helgen hanns det inte med men imorse hängde jag på mig kameraväskan och gav mig ut till Blåsippestället med vovvarna.

Det här är ju inte direkt den första bilden på natthimlen som kvalat in på bloggen. Den som är noga och analytiskt till sinnet kan nog snabbt räkna ut att detta är en i en lång rad natthimlar som passerat revy här inne. Det är inte utan att man börjar fundera över denna facination. Kanske var jag en vacker vit och ståtlig varg i mitt förra liv som gick igång rejält på stjärnklara nätter?

Fast handen på hjärtat har jag ju ganska lätt för att hålla mig från att yla när jag med beundran i blicken ser upp på den vackra natthimlen. Jag kanske bara var en vanlig fladdermus som gav sig ut på insektsjakt när månen hade vänligheten att lysa in i grottan och förstöra sömnen för mig.

För att sammanfatta helgen: Springsnabbare. Så nu är huvudet fullt av den rätta tekniken och det blev helt plötsligt jättesvårt att springa förut idag. Har haft lite ont i ena vaden och det hindrade mig från att vara ute hela söndagen och träna teknik i backarna runt huset.
Men skam den som ger sig. I det stora Varvet 2015 är jag säkert vass som få...

Snart är det så här grönt och vackert ute. Jösses vad man längtar! Och som fotointresserad ser jag verkligen fram emot att slippa plåta olika nyanser av beige och grått.
Och när vi ändå håller på, vi slänger väl in lite sommartid i helgen också! Mumma...
Tror jag ska försöka hinna ut och leta rätt på någon vacker blomma. När jag inte gör något av allt det andra som jag har planerat.
Vem kom på att helgen bara skulle vara två dagar föresten? Jag hinner inte i närheten allt jag planerar på två ynka dagar, även om jag ligger i.

Så är det med naturen. Och ibland behöver man inte åka långt utan det vackra finns runt knuten. Fast det här fallet är jag glad att jag inte har vid husknuten förstås. Det är på lite lagom bilavstånd och det tackar vi för.

Det här är en favorit från en annan lördag. En lördag när jag utövade min auktoritet som förälder och bestämde rätt av att killarna skulle följa med till Mölndals Kvarnby med deras fotointresserade mamma.
Tror jag kanske lockade med spöstraff eller indragen datortid om de inte följde med. Eller båda. Så de följde med och vi fick en del riktigt fina bilder.

Efter att ha varit sjuk i nästan fyra veckor då jag gjort små lama försök att börja träna igen, eftersom jag hela tiden trodde jag höll på att bli frisk, är det helt underbart att kunna börja träna igen och känna att det inte är så förjordat tungt hela tiden.
Idag fick jag till ett riktigt kalaspass! Jag kände mig stark och uthållig och fick till en bra rytm med både andning och i löparstegen. En nästintill euforisk känsla.
Men jag kan ändå inte mäta mig med Brittans energi när hon blev utsläppt i padocken, även om jag var nära!

När jag blir stor ska jag regissera sådana här filmer. Tills dess får jag väl träna på någon tillgänglig bondkatt.

Flera dagar på raden som varit riktigt härliga vårdagar! Helt fantastisk. Det är så det spritter i kroppen och man blir alldeles sprallig!

Det dimper ner flera goa och trevliga kommentarer nu för tiden och jag vill bara säga tack, de värmer mycket!  Som vi alla vet säger en bild mer än tusen ord och denna tycker jag passar bra här! :-)

Tänk att det redan är ljust! Våren måste verkligen vara på gång. Och det är säkert den jag kan beskylla för min rekordeffektiva dag igår då jag fick gjort jättemycket nyttiga saker. Ute så klart.
Ha en bra vecka!

Lite trött efter arbetsveckan...

Med viss tveksamhet har vi kommit fram till att de där stora bestarna inte äter små vovvar till lunch. Åtminstone inte när de står still och människan står och håller i dem.
Då skulle vi eventuellt kunna våga oss på en liten puss.

Ledig dag, strålande sol, vovvar och hästar på programmet. Kan det bli bättre? Dessutom håller förkylningen från helvetet på att dra sig tillbaka.

Så idag uträttar vi storverk!