Lillians foto

En blogg full av bilder

Första dagen

Kategori: Sanya

 
God fortsättning på det nya året!
Dagen började med att jag kisade med ena ögat och insåg att den här dagen blir inte full av solljus inte. Lika bra att ligga kvar en stund till. Hur ofta händer det?
När väl vovvarna varit ute och det var dags för frukost blev det en matinéföreställning. Vad är väl mer passande än att ta tillfället att se Frost till frukost på nyårsdagen?
Och så har det fortsatt.
Klappat vovvar. Kammat vovvar. Tittat på lite musikvideos. Vikt lite tvätt. Nu börjar det tydligen bli dags att fundera på vad vi ska ha till middag. Eller så väntar jag en liten stund till med det.
Ungefär så inviger vi det nya året.
 

Snabbspringartjejerna

Kategori: Sanya

 
Då var det dags igen för Uppladdningsveckan. Veckan innan Göteborgsvarvet med andra ord.
På fredagen avverkades sista långpasset innan Varvet. 18 km blev det för andra gången och tanken var att det skulle göra mindre ont och att det skulle göra ont senare på rundan men så var icke fallet. Dock kände jag mig stark mentalt längre denna gången och det är ju alltid något.
 
Eftersom madamen och jag har ett lopp veckan efter Varvet gav vi oss ut idag på en liten lagom runda. Dels för att vi skulle prova nya selen men också för att få in rutinen. Med det menas att INTE jaga katter, får, rådjur eller lite allmänt flumma runt i diket. När vi springer, springer vi, det andra gör vi sedan. Jagandet blir dock svårt att ta ur henne i första taget men om vi bara kan fokusera på att springa och inte vispa runt så är jag glad.
Jävlar i havet vilket tempo vi fick till! Och det var trots att vi hade fyra toastopp och två hundstopp!Så snabbt har vi aldrig sprungit tillsammans.
Jag tror inte att jag sprungit den rundan så snabbt ensam ens en gång. Och jag brukar inte köra toastopp i diket.
 
 

Kom ihåg-lapp

Kategori: Sanya

Madamen ser inte helt onöjd ut, eller hur?!
 
Nästa gång jag bestämmer mig för att köpa ett underställ ska jag inte köpa ett svart. Eftersom den lilla vita madamen är så frikostig och gärna delar med sig av allt (utom maten då kanske) och då speciellt en massa päls renderar det i att jag blir ståendes i tvättstugan i dryga timmen bara med att noppa vita hårstrån från stället. Det är det eller att bokstavligt svinga sina lurviga. Med vit päls på utsidan.
Om jag mot förmodan skulle komma på tanken att visa mig i mitt underställ (typ träningsläger, det händer!) skulle folk tro att jag hade svårt att skiljas från vovven. Det stämmer förvisso men kanske inte till den grad att jag skulle rulla mig i hennes päls innan jag åker.
 
Vän av ordning kan här inflika att päls värmer och att det säkert bara är av omtanke den lilla madamen delar med sig av sin värmande päls. Hon är ju trots allt en vänlig själ. Men jag hade gärna valt själv om man säger så.
 
Man skulle kanske kunna tänka sig att de kunde dela upp kläderna: Hozz tar de mörka och Sanya de vita? Fast det blir förmodligen efter att de lärt sig gå på toaletten i badrummet regniga dagar och innan dess har jag hunnit med många håriga underställ.

Det blir nog lättare att köpa ett multifärgat underställ trots allt.

Färdigheter

Kategori: Sanya

 
Den här lilla madamen var riktigt hjälpsam när det var dags för julklappsutdelning på julafton. Det visade sig att hon var en hejaren på att öppna julklappar. Med sina små framtänder tog hon försiktigt om pappret och slet av bit efter bit, utan att förstöra det som var i paketet. Mycket att plocka upp efteråt men vad sjutton, kul var det!
Efter tre paket var hon dock helt slut och la sig mitt i centrum av utdelandet och vilade.
Tills det var dags igen. Man vill ju inte missa något!

Nitisk assistent

Kategori: Porträtt

 
Ibland får jag äran att bli assisterad på fotograferingarna av en assistent som nästan är lite väl nitisk. Det här att hålla sig i bakgrunden är inte riktigt hennes melodi och ser hon att något måste rättas till går hon på det direkt.
Ja, vad vet jag. Det kanske var eyelinern som inte riktigt satt som den skulle här...?
Ibland undrar jag nästan om hon bara tar det som en förevändning att få vara framför kameran. Linslus som hon är.
 

Linslus

Kategori: Sanya

 
Tjejen som alltid ska vara med. Precis som en skugga, dock lite fördröjd vilket gör att när man svänger, går tillbaka eller något annat avancerat har man alltid en schäfer framför benen. Och har Hozz hakat på har man två.
Det blir alltid lite trångt hemma hos oss eftersom dessa små vovvar alltid ska vara med, inte på avstånd utan alltid i händelsernas centrum. Eller vad sägs om liggandes på golvet framför spisen när man lagar mat. Eller intrasslad i stativet när matte klämt in sig i ett hörn och jobbar med att få rätt ljus.
Här fick madamen agera modell så att matte kunde kolla ljuset.
Tror ni hon trivdes? Oja, hon satt fint på pallen tills jag bad henne gå ner.
 

Lite mys

Kategori: Porträtt

 
"Nu såhär mellan tagningarna kanske man skulle passa på att gosa lite med modellen. Hon vill säkert ha lite pussar i örat, det är mysigt... Eller varför mellan tagningar? Det är väl bara att köra på...?"
 

Bästa hjälpen

Kategori: Sanya

 
När man tittar på denna söta lilla madam kan man lätt tro att det är en stillsam och lugn tjej. Ni som har hängt här inne ett tag vet att så inte är fallet. Hon har energi för ett helt kompani. När de då desutom råkar vara två med lite energi över får man hålla i sig här hemma.
Man kan inte tänka sig bättre träningspartners! Till er som gnäller om att det är svårt att träna med småbarn hemma som bara klänger på er och stör er säger jag bara: prova att träna med två nyfikna och energistimma shäfrar!
 
När man ligger där på sin hemmagjorda bänk (läs: pianopall förlängd med stor pilatesboll) och ska göra tricepspress med pullovers (armarna sträckta över huvudet) och vovvarna samtidigt jämför huggtänder precis ovanför ansiktet, då gäller det att bibehålla fokus.
Eller när man gör dips på soffbordet och vovvarna gnabbas i knät på en. Med leksaken i munnen som för dagen ska dödas och "råkar" bita en i benet.
Sit ups på pilatesboll samtidigt som liten vit madam ska bita en i armen lite kärleksfullt kan också vara en utmaning. Men det blir ju bra magträning när man halvligger på bollen, försöker hålla sig för skratt samtidigt som madamen tuggar runt på handen/armen och inte ger sig hur man än viftar.
 
Nejdå, man får inte en tråkig sekund på ett sådant träningspass kan jag meddela.
 

Olika viljor

Kategori: Sanya

 
Näpp, jag tänker sannerligen inte titta i kameran!
 

Hundlöpet 2013

Kategori: Sanya

Sanya med medaljen
 
Igår var madamen och jag på äventyr, riktigt stort äventyr! Det var dags att springa Hundlöpet.
Sanya är en vovve med klös i. Glad som en lax, alltid på hugget och mycket egen vilja. När vi är ute och går hemma på landet kan hon gå i spinn om vi träffar på en hund. Där har ni bakgrunden.
 
Hundlöpet skulle ju således vara en perfekt träning för henne: typ 100 hundar på samma ställe!
Redan på parkeringsplatsen briljerade hon. Hon satt lugnt i bagaget medan jag köpte biljett och kryssade fram mellan skällande vovvar som var mer eller mindre intrasslade i sina koppel med matte/husse febrilt fipplandes i andra änden av kopplet.
Jag öppnade bagaget, släppte ut henne och tillsammans gick vi lugnt ner och ställde oss i kön i registreringstältet för att hämta ut vår nummerlapp till motion 5 km. Hon var lugn som en filbunke och gick bredvid mig medan kopplet hängde löst. Tittde lite åt de andra hundarna men inte mer.
Enda gången hon flippade ur var när jag skulle gå på toa och brorsan skulle hålla henne. Hon höll på att dra omkull honom innan jag kom tillbaka... Matte ska inte lämna lugn hunds sida med andra ord.
 
Så gick starten och det var lite lagom packat och mysigt men återigen, inte en min från henne, trots allt skällande och nerver som dansade cancan på andra medtävlare. Vi började springa och hon var fokuserd på det vi gjorde. På vissa ställen var det ganska trångt men vi kryssade oss igenom och fortsatte springa utan problem.
 
Det var lite så vi gjorde: vi sprang om, vi blev inte omsprungna. Blev vi det vid ett stopp sprang vi ikapp dem när vi satte fart igen. Trots att banan var förbenat backig och matte hann fundera många gånger över nyttan med detta tilltag.
 
En sista spurt och vi var i mål. Mycket lyckig matte. Inte pga sin egen prestation, där var det mest frustration över att inte orka springa i lite backar. Lyckan var över goa tjejen som hade uppfört sig som en dröm!
 
Och hur gick det då? Vi slutade på plats 17 i damklassen av 116 ekipage. Rätt nöjd faktiskt!
Sanya verkade tycka det var roligt och jag tyckte det var jätteroligt. Resten av dagen hade jag en vit skugga med stora tänder och fyra ben. En glad och trött skugga som var mycket tillfreds, bara inte matte flyttade sig hela tiden. :-)
 

Födelsedagstjejen!

Kategori: Sanya

 
Jodå, så är det. Goa tjejen fyller år idag. Goa tjejen har blivit stor, hela fyra år har hon hunnit bli vid det här laget. Vi kallar henne inte längre Vita hämnaren vilket var namnet hon gick under när hon var valp. För det var bra drag på henne då, precis som nu. Även om hon har lugnat sig lite med åren faktiskt. Nu suckar inte killarna uppgivet och önskar att hon ska bli stor och lugn.
Hon är en glad lax, alltid på hugget som har tillbringat födelsedagen med sin flock och badat i havet, softat på altanen och ätit lammsylta.
Kan man ha det bättre på sin födelsedag?
 
Och hon är förlåten för att hon såg till att jag kraschade min tå i lördags. Lite. Men vi går inte in mer på det nu.
 

Lite utmaning

Kategori: Sanya

 
Antingen kan man servera maten i skålen och glufs, så var det klart. Eller så kan man bjuda på en tankeutmaning: den som tar sig in i lådan får maten. Tekniken som oftast är ett säkert kort är Söndra. Man tar helt sonika sin lilla låda som matte fyllt med mat och tejpat ihop och börjar jobba. Hålla fast och slita i stycken. Ibland river man av tejpen i småbitar tills man kommer in, ibland gör man mos av alltihop och tuggar i sig maten genom lådan. Men lådan blir alltid besegrad.
Så kan man göra om man inte vill göra som vanligt.
 

Helt säkert?

Kategori: Sanya

 
Är det helt säkert alltså, ni skojar inte? Helgen är verkligen slut...?
Vart sjutton tog den vägen..
 

Motionera

Kategori: Sanya

 
Motionera kan man göra på olika sätt. Och så kan man låta bli vilket jag gjorde igår eftersom huvudvärken from Hell låg och lurade sedan måndagen. Eftersom det inte blev något igår får det bli idag. Annars rubbar vi cirklarna så mycket att allt kraschar och det vill vi ju inte.
Eftersom madamen den senaste tiden fått för sig att det är läskigt att åka bil slog vi två flugor i en smäll och åkte en kort sväng till skogsrundan. Eller bergsrundan kanske vi ska säga för att göra den rättvisa.
 
Väl där rev vi av det tempot som funkade. På isgatorna i många uppförsbackar fick vi tassa vid sidan av alternativt hoppa mellan isfläckarna men uppe på höjden fick jag gå några steg eftersom jag var helt slut så det blev ett ganska bra tempo i alla fall.
Väl nere kunde jag spurta på ordentligt på plan mark och jösses vad härligt det var! Det var t.o.m. så Sanya kom på efterkälken och det händer inte ofta.
Efter en sådan kombinerad intervall- och backträning kan det vara bra att dricka ordentligt. Och slappa resten av kvällen. Kan säga att madamen inte gör mycket väsen av sig nu.
 

Vatten

Kategori: Sanya

 
Drog upp persiennerna nu i morse bara för att se att jo, det gråa kör en repris i dag också.
Kan säga att det är bra att jag har ett ganska innehållsrikt arkiv som jag kan botanisera i. Så jag tittar djupt ner i arkivet efter lite somriga bilder som kan lätta upp det hela litegrann och då sprang jag på denna. En härligt varm sommardag när vi har på vattenspridaren och se, den kan man göra lite olika saker med. Sanya tycker det fungerar bäst att jaga strålen och bita i den. Det är en lagom svår uppgift och kan hålla vem som helst upptagen långa stunder. På köpet får man så mycket vatten i magen så man kluckar fram.
Det är ett tufft jobb men någon måste göra det.
 

2 timmars lycka

Kategori: Sanya

 
Det är så det känns att vara ute och ta en långpromenad med vovvarna! Dagen bjöd på ett underbart solsken som flödade över min del av världen och gjorde att det nästan kändes som våren är på väg. Tänk om...
Bilden på Sanya är en arkivbild som jag inte visat tidigare. Storkameran var inte med på promenaden idag även om den kanske borde varit det. Den kanske också ville hälsa på solen.
 
För den som följer mig på Instagram finns det några bilder från vår promenad att kika på. Litchphoto heter jag där för den som vill börja följa.

Snöstorm

Kategori: Sanya

 
Utanför viner snöstormen bäst den kan men inne sprakar brasan lite hemtrevligt och på spisen står en köttgryta och puttrar och sprider goa dofter. Resten av dagen tror jag vi ska tillbringa inne. Kanske läge att pottträna vovvarna?
Men visst har jag varit ute idag. Jag har varit i affärer idag. Precis, mormor var med så klart!
Medan jag gör vad jag kan för att gå i affärer så lite som möjligt (jo, jag har andra hobbies som tar upp min tid som jag tycker är mycker roligare) bor mormor i en liten by ute i tassemarkerna precis vid spanska gränsen. Där är det lätt att slippa undan shopping om man säger så. Och inte blir det svårare av att man inte har någon bil och de enda affärerna av rang ligger ett par mil bort.
Enda gången jag handlar i princip (då pratar vi inte kamerasaker) är mat en gång i veckan. Och det är ju ganska uppenbart varför jag gör det. Det blir väldigt tomt i kylskåpet annars.
 
Mormor har å sin sida laddat ganska länge för att kunna shoppa och passar gärna på när vi träffas och även om inte jag helst vill göra det vinner hon alltid, alltså shoppar vi.
Eller nja, mest hon.
Kontentan av denna historia är att jag varit ute i affärer tre helger i rad. Och det är alla möjliga affärer vi måste gå i, förutom ICA. IKEA gjorde vi igår t.ex., lönehelg och allt. Denna helgen toppade vi det hela med att även vara ute på söndagen.
Resten av dagen ska jag bara njuta av att vara hemma, långt bort ifrån affärer, och klappa på vovvarna, göra lite nytta framför datorn, kanske läsa en bok och ha det mysigt.
Och jag ska njuta länge. Säkert ända till nästa lördag...
 
 

Hallelujah moment!

Kategori: Sanya

 
Kära dagbok!
Idag blev jag lite religiös. Jag provade nämligen min nya kamera och vem som var först ut var ju helt otippat Sibyllan som låg som en sfinx och blickade ut över rummet.
Jo tjena, det var skillnad på kamera och kamera! Den där krispigheten och närvaron i bilderna som gör att man kommer på sig med att vilja sträcka ut handen och ta på verkligheten. Den skillnaden är det.
Så nu är jag fast.
Försöker komma på om jag lovat att vara effektiv hemma och uträtta stordåd. Kan inte komma på ett sådant löfte men om det skulle finnas ett sådant kommer jag bryta det. För jag kommer krypa i buskarna på dagarna och vandra på gatorna på kvällarna tillsammans med min kamera.
Oj vad här ska plåtas!

Bästa spanaren

Kategori: Sanya

 
Om man ska ut på en spanartur måste man så klart ha med sig bästa spanaren. Och det ser ni ju vem det är. Madamen är supervass på att spana. Så vass att det är svårt att hänga med ibland som vanlig dödlig.
Men nu har vi spanat i alla fall och jädrans vad det var kallt idag! Ett sådant där iskallt och regnigt jäkelskap när man bara känner för att sitta framför brasan och läsa Shakespeare.
 Behöver inte göra någon mer spaning på om hösten är här eller ej. Den är här kan jag säga.
 
Men det var inte hösten vi skulle spana på idag, den spaningen var "for free" så att säga. Nä, vi spanade på slott och sådana grejer. Lite förberedelser för nästa helg då planerna är att det ska bli en sju helsikes fotohelg.

Men jag tror att jag fortsätter att smida planer framför brasan istället...
 

Lite hjälp

Kategori: Sanya

 
Det är bra att få lite hjälp när man är ute på rekartur. Man kan ju täcka in större områden när man delar på sig liksom. Eller nå´t.
Husse rekade på sitt eget vis och fick syn på lingon. Så där var han borta. Tur att man har några bajspåsar som kan vara lite behjälpliga i sådana spontana situationer.
Själv rekade jag fotomiljöer. Vad annars. Och Sanya var till god hjälp som alltid. Vi får drilla Hozz lite på detta. Om inte annat behöver han ju nödvändigtvis inte springa omkull påsarna med lingon när vi ändå håller på att plocka de små rackarna.
Alldeles för små om ni frågar mig. Jag tycker jordgubbar modell Belgian blue är mer plockvänliga. Sådana gillar jag!