Lillians foto

Yea man! Finns det något bättre än att få tokspringa över de öppna vidderna, nosa i varenda buske och få godis så fort man tittar åt mattes håll? Ett lyckat lördagsrecept om ni frågar oss.

Yeah, hon släppte lös mig! Här ska ni få se på åka!

Lite gos på hög nivå kan ju passa en dag som denna.
Visst ser det lugnt och harmoniskt ut? Som om de hade stått sådär i en evighet och bara gosat med varandra. Käkat morötter, pratat om dagen och tittat på solnedgången tillsammans.
Ni skulle sett hur det såg ut innan...

Det låter väl lite soft att låta någon annan göra jobbet?! Den åsikten har kanske bara den som är en kratta på att redigera själv, vad vet jag...
Hur som helst har bästa BraKatarina en kul grej på sin blogg: man kan skicka in en bild som hon redigerar och gör en egen tolkning på. Vilken bra idé tänkte jag, speciellt när jag tänkte på denna bilden. Har liksom inte fått till rätt redigering på den och det här var ju ett kanontillfälle att få en av ett riktigt proffs som har gått på skola i ämnet och allting!

För övrigt, var får alla sina kalasidéer ifrån? Hoppar de på en i en mörk gränd eller ska man lägga fällben för en bra idé när den kommer promenerande på stan? Eller BästaKatarina kanske snodde helt fräckt från någon annan? Det gjorde hon rätt i i så fall! Mera sådant!
Och skulle någon springa på en kalasidé, bunta ihop den och spar den. Någon annan kanske kan få den om ni har fullt upp menar jag.

Bilden tycker jag i alla fall blev jättebra. Kul att någon annan tolkar den och lägger in sina känslor i den. Det blir ju andra glasögon på. Och är man bra på att redigera behöver man inte bli begränsad av det.
En vacker dag ska jag också bli bra på att redigera. Det kanske är samma vackra dag som jag läser GP till frukost? Men den kommer!

Kika gärna in till BästaKatarina. Hon bjuder på vardagskåserier, vackra bilder och träningsnack.
När jag blir stor ska jag träna lika mycket som henne.

Idag säger vi grattis till lillgrabben som fyller år! Är numera definitivt inne i tonårsträsket med allt vad det innebär. Men tänk, jag måste varit rasande ung när jag fick honom. Eftersom jag fortfarande är det menar jag...

Den här vackra donnans uppfödare har varit lite busy med att damma till Lasse Anrell i veckan. Hejja Mirre! Det är inte en oansenlig del av Sveriges folk som ägnar sig åt hästsport och att mena på att röstningen blivit utsatt för en komplott är nog ändå att ta i. Och för en gångs skull fick den som sa det äta upp det!

Imorgon ska jag vara ledig. Tänk vad knasigt, fredag är ju en jobbdag! Men nej, jag ska inte jobba. Jag ska vara hemma och gossa med vovvarna. Gossning i det här fallet innebär militärisk disciplin för den ena och uppmuntran för den andra.
Så jag ska nog lyckas fördriva tiden skapligt.

Vad finns att säga när det värsta har inträffat? Inget man säger kan ju lindra. Men istället för att vara tyst och dra sig undan tror jag det är bättre att försöka. Om så bara för att säga att man inte vet vad man ska säga.
Att bara finnas kan ibland vara tillräckligt. Men ibland inte.

Mina tankar går till de som lämnas kvar. Med sorgen och alla frågor. Och med känslan av skuld. Om man hade gjort si eller så så kanske man hade kunnat hindra. Om man kanske inte hade gjort det man gjorde.
Man borde sett, borde anat, borde förstått.
Det borde inte hända! Men det har det gjort. Det går inte att göra det ogjort, det går bara att leva vidare och ta sig igenom det.
För att någon gång i framtiden inte bara minnas med sorg och förtvivlan, utan med värme.

Hej, hej! Här är allt bra.
I början var det lite läskigt med en ny flock och ett nytt hus. Var tvungen att kolla alla rummet flera gånger om för att se så det inte fanns några lönndörrar eller -rum men jag har inte hittat några ännu.
Men jag tror katten har flera stycken! Kan inte få tag på den rackaren och det höll jag på att skapa mig tokig över i början. Men jag har klurat ut att den lilla madamen är i tvättstugan. Och i går när lillgrabben i huset gick in där lyckades jag i ett obevakat ögonblick tränga mig in och där satt hon! Fräsandes och med tefatsögon. Gosse, vad kul det var!
Annars har jag kollat av hela huset nu. Det finns inga direkta överraskningar, det ser ut på samma sätt varenda gång jag tittar.
Igår var vi och tittade i Kungsbacka och det var roligt. Men vad trötta vi var efter den promenaden, både min kompis och jag. Efter den var vi färdiga för dagen liksom.

Nu måste jag kolla till katten.
Over and out.

Hozz är en rasande stilig schäferhanne som flyttat hem till oss idag. Så nu blir det ännu mer vovvar här på bloggen! :-)

En bild från förra helgen när jag passade på att stå på knä mitt i en askall manége med vovven brevid mig. En bra dag med andra ord! Kan tillägga att hon skötte sig exemplariskt och satt eller låg brevid mig hela tiden.

Men nu måste jag rusa vidare, är så mycket som ska göras idag. Innan... ja, ni får se så småningom. :-)

En bild från morgonens promenad. Det var nästan så det kändes som vår i luften fast det var nog mest önsketänkande... När man tror att man klarat sig undan vintereländet brukar det ju slå till med full styrka och hålla i tills man tror man ska tyna bort.
Idag står takarbete på schemat så idag lever vi i nuet och dyrkar solen från taket hela dagen!

Tjong bara, vart tog veckan vägen egentligen om jag får fråga? Tycker det gått i ett rasande tempo och jag har inte hunnit med en bråkdel av vad jag tänkt. Men hunnit med andra saker som jag inte tänkt... ja, ni vet hur det är.
Men att springa en runda med bästa tjejen en fredagseftermiddag i solens sista strålar kvalar definitivt in på topp tio-listan.
Nu är jag redo för helg liksom!

Här snackar vi närkontakt av tredje graden! Trots att vi inte riktigt är på det klara med om de där gigantiska hästarna äter små vovvar till lunch eller ej hälsar vi i alla fall fint på varandra. En kort stund. Och framför allt snabb.