Lillians foto

 

Då var det Valborg och tankarna kan lätt leda till att man tänker att våren är här och en massa annat dravvel. Okej, jag stannar där. Jag tar inte upp att jag fortfarande har vinterjackan på mig och att jag varje löppass tar mig en rejäl funderare på om jag kan tänkas behöva vantarna eller ej.

Vi ser det positivt istället. Kul att se en och annan blomma kämpa sig upp. Kul att det är plusgrader. Praktiskt att man inte får solsting och värmeslag på långpassen. För de är ganska långa nu och det hade varit pinsamt att trilla ihop i de centrala delarna av den stora metropolen jag bor i. Sådana problem behöver jag inte bekymra mig om.

Och jag behöver heller inte bekymra mig om vart jag eventuellt skulle kunna hitta en brasa idag och stå och sjunga till. Såvida det inte vankas helt outstanding fototillfällen kommer jag inte att lämna huset.

Jag sätter min tillit till att maj kommer bli jättevarm och solig så att hela naturen kommer explodera och inte en enda svensk värd namnet kommer titta i restreselistorna på hela sommaren.

 

Ja, jag sa ju att vi skulle vara positiva!

 

Det är kul att söka det icke självklara, att inte servera hela buffén med en gång utan bara en liten läckerbit som en teaser. Sedan får man själv klura ut hur det ligger till och placera in i sammanhanget.

Den här bilden gillar jag eftersom man får titta en liten stund. Ett hus är inte ett hus om man säger så. Man måste klura lite, dra upp linjerna och fantisera hur resten ser ut innan man har tittat färdigt.

 

Hej dagboken veckoboken månadsboken bloggen. Ja, jag vet, jag skäms. Låångt uppehåll har det varit men nu spottar vi oss i objektivlocket, kravlar upp avtryckarfingret och sätter igång.

Om det var någon som la märke till en fotograf i hamnen med en frisyr som designad av en visp, plåtandes rakt upp i himlen kan det ha varit jag.

Förmodligen var det jag. Jag såg ingen annan som spankulerade runt i den stormiga hamnen med kamera och stegade runt på kajkanten i ett försök att inte ramla i samtidigt som det plåtades hej vilt, rakt upp.

Men jag blev nöjd med bilderna.

Samtidigt fick jag passa på att närstudera Göta Älvbron och riktigt känna hur det hissnade i magtrakten över stegringen. Kommer sitta fint efter 16 km på Varvet när de sista krafterna flämtande håller på att lämna de små springbenen. Kommer sitta som en keps.

 

 

 

Då var det dags för en ny vecka. Somliga har mer bråttom än andra med att dra igång den som ni kan se. Lite halvvägs ur startblocken medan matte vänder ryggen åt i säkert hela två sekunder. Det skulle väl fipplas med kameran eller något kan jag tänka.

Fast nu ska det inte fipplas så mycket, nu ska här ut och springas i tokbacken närmast knuten. På återseende!

 

Ofta när jag tänker vackra solnedgångar tänker jag ute i naturen så klart. Den här dagen hade jag möjlighet att sätta ett nytt "filter" mellan mig och solen och det blev lite roligt och annorlunda. Kan säga att det inte var den platsen man brukar springa till när man ser en vacker sol som färgar himlen i vackra färger. Men man ska väl prova det med.

Precis som jag provade att ha på mig vårjackan när vovvarna och jag var ute på promenad på eftermiddagen/kvällen idag. Men OK, det blev lite kallt i slutet på promenaden. Kan ha att göra med att det var +2 grader. Men det finns hopp, imorgon kanske det är +3 grader!

 

Nä, idag hinner man inte vara hemma mycket. Istället står jag vid en plan och supportar stora killens nyvunna sportintresse. Och då pratar vi inte om vanlig sketen golf eller handboll. Ånej, här ger vi oss på helt andra grejer.
Och till detta hör regler som verkar kräva en doktorsgrad för att förstå sig på men det är väl inget att spara på, bara att spotta sig i tassen och sätta igång och lära sig.