Lillians foto

En blogg full av bilder

God jul!

Kategori: Hozz

 
Hälften av julmaten är klar, vovvarna har fått en yttepytteliten promenad och knäcken är bränd med tillhörande brännskador. Men under julgranen är det fullt med julklappar (inslagna!). Återstår att se om vi får plats runt granen när de ska delas ut. Lyckades nämligen få tag på värstinggranen, den största på hela stället. För här hemma jobbar vi inte med några bordsgranar inte.
Men trots att allt hänger på sniskan och det mesta är skapligt klart blir det jul ändå!
 
Så god jul på er!
 

Gossekillen

Kategori: Hozz

 
Många av oss vill gärna kunna göra saker i god tid och inte behöva känna någon stress. Och man tror på allvar att man ska lära sig det med tiden och plocka vuxenpoäng så det både räcker och blir över till andra behövande. De där poängen måste komma strax före att man färgar håret lila och köper fotriktiga beiga klackskor. De är med andra ord långt ifrån det området där jag jobbar.
Och eftersom man inte lär sig med tiden utan fortfarande är en jävel på att leverera mot en deadline har jag  fullständigt idiotmycket att göra denna veckan.
Vill ändå bara slinka in lite snabbt här och uppmärksamma er på att vår goa kille varit hos oss i två år idag! Sådant kan man ju inte låta bli att uppmärksamma bara för att man är en matte som på något sadistiskt vis verkar njuta av att leva på gränsen till det omöjliga och planerar som en potta skit.
Privat alltså. På jobbet har jag svart bälte i planering så uttrycket om solens fläckar verkar stämma.
 

Julen

Kategori: Hozz

 
Men det är väl lite så man känner sig nu. Lite laid-back. Nya saker att pilla med, massa julgodis och god mat och inga tider att passa. Det kan till och med bli så busigt att man kollar på en film till frukost. En tecknad eller en magisk historia passar bäst så här års tycker jag.
När vi pratar om nya saker fick jag en riktig superjulklapp som jag hade önskat mig: ett paraplykit att använda till den externa blixten. Den som ligger i en låda och samlar damm ja. Nu ska det bli ändring på det! Men det förpliktigar också för då var jag ju tvungen att fixa så att kameran och blixten pratade med varandra, utan tråd... Men hör och häpna (jag häpnar i alla fall) jag lyckades tillslut!
Det här är bildbeviset. Ett stycke vovve nerklämd vid granen, ett stativ med paraply intryckt i dörröppningen och en fotograf krälandes utmed golvet. Bilden är knappt redigerad alls.
 
Oj vad jag och paraplyt/blixten ska umgås nu! Måste bara hitta villiga modeller. Som inte är hundar som omväxling...
 

Världens bästa recept

Kategori: Hozz

 
Om du som jag älskar att gå i linne och kortbrallor och tycker att flip flop är den bästa uppfinningen sedan tvättmaskinen kanske du börjar känna dig lite blå såhär timmarna innan vintertiden smäller till med sitt mörker som en käftsmäll i ett leende ansikte. Till dig kan jag bara säga: det bästa receptet utan tvekan måste vara att ta med sig bästa vännerna och kameran och ge sig ut i den vackra höstskogen. Att bara ströva runt och insupa allt det vackra och dela det med sina vovvar i en virvlande höststorm går inte av för hackor.
 
Ja, jag gör vad jag kan nu när en flytt till en söderhavsö fortfarande inte är aktuell. Tur att man har sina vovvar som muntrar upp och sprider energi i en grå vardag. Eller snarare svart efter nattens tidsjustering.
 

Bamsebjörnen

Kategori: Hozz

 
Nu har ni nog hunnit få lite abstinens med tanke på hur längesedan någon av vovvarna var med här. Men snäll som jag är delar jag med mig av en bild av vår goa kille innan det blir alldeles olidligt för er.
 
Vår stora bamsebjörn som gömmer sig bakom mina ben om vi möter någon när det är mörkt ute. Eller blir lite nervös om han ser rådjuret först och inte Sanya hinner reagera. Ska han reagera eller har hon missat helt eller hur ska vi göra här egentligen?
Som är lugn som en filbunke när vi är ute och går, med huvudet i det blå och nosen i marken som en dammsugare. Som i princip aldrig uppför sig illa men som snabbt bedömde lilla madamen som att hon inte hade något att sätta emot och sålunda gick i sitt eget tempo, som för dagen var ovanligt raskt!
 
Det är så tråkigt när man stöter på hispiga tanter som raskt plockar upp sina så vovvsingar i famnen och sedan sätter igång att leverera en svada som inte gör sig i hifi. Om hur farliga mina vovvar är och att ska man verkligen behöva vara rädd när man är ute och går?!
Mina vovvar som förmodligen uppför sig bättre än deras näppsiga småvarianter. Men de är ju Schäfrar, och det räcker.
 

Två förväntansfulla och en tråkig

Kategori: Hozz

 
Det är inte kul när man är dålig och ligger hemma. Man riktigt känner hur tråkig man är och hur tråkigt man har. Ibland sköljer det över en hur fruktansvärt trött man är på sig själv som bara ligger där och läser, tittar i taket eller spelar något intelligent döda-bubblor-spel på telefonen.
 
Om man mot förmodan skulle glömma av det en sekund, alltså hur tråkig man är, finns det två tjänstvilliga små påminnare. Inte för att de har ont uppsåt eller är elaka på något vis, absolut inte. Så fort tråkiga matte reser sig upp från stolen eller sängen rusar två små vovvar upp ur den till synas komaliknande sömnen som skjutna ur en kanon och står i stram givakt med tindrande ögon och tänker att nu, nu äntligen kanske matte går ut med oss!
 
Och med det kommer det dåliga samvetet att man inte orkar vara den där roliga och busiga matten som tar en kul promenad med dem.
Men håll i er för snart så är matte på bettet igen och då blir det åka av! Då ska vi hitta på en massa bus och rolig träning i skogen.
 

Fredag!

Kategori: Hozz

 
Woho, idag är det fredag!
 

Betrakta

Kategori: Havet

 
"Undra om man vågar gå ut till dem i vattnet? Jag vill ju gärna vara med och de vill att jag kommer ut och är med dem..."
När Hozz kom till oss vågade han knappt gå i vattenpölar och bada i havet var det inte tal om! Det är stor skillnad idag.
 

Ny vecka

Kategori: Hozz

 
Vad passar väl bättre när man ska kicka igång en ny vecka än att visa upp en stilig kille, jag bara undrar?
Här har vi vår ståtlige Hozz när han är ute i skogen och busar. Det blev ju en del bus i helgen som ni vet.
Det måste kliat väldigt mycket i avtryckarfingret för jag kom hem med ca 170 bilder från den lilla promenaden...
 

Längtan

Kategori: Hozz

 
Har gjort en vecka nu med de här envisa bacillerna. Har nästan lika lång tid tänkt att nu blir jag bra, men icke. Sitter här på söndagskvällen med vadd i huvudet, trött och har fullständigt tappat geisten. Längtar bara efter att få ligga i sängen en hel dag och sova, läsa och slappa. Och kanske dricka te ibland.
Blir inte mycket nytta gjort med den inställningen som ni förstår.
Detta borde väl kvala in som årets gnälligaste inlägg. Jag ska gnälla lite till idag och sen kommer jag starkt igen imorgon. Vågar väl knappt skriva det men imorgon är jag säkert bättre. Då också...

Vår goa kille

Kategori: Hozz

 
Idag är det ett år sedan Hozz kom hem till oss! Vår goa kille som först inte ville bli varken kramad eller ha ögonkontakt. En kille som inte går med på vad som helst med vem som helst med andra ord. Lite blyg och som gömmer sig bakom mina ben när man möter folk när man är ute och går på kvällen.
När man kommer hem och möts av honom som ivrigt står och viftar på svansen på sitt lite försynta sätt blir man alldeles varm om hjärtat.
Om han kommer fram och ska hälsa har vi ett vitt yrväder som ser till att ta upp all plats och tränger undan honom. Man får sätta henne på ett ställe, blockera hennes väg och sedan gosa lite med Hozz i lugn och ro.
Bilden ovan är från första dagen hemma hos oss.
 
 
Den här bilden är från första promenaden lösa tillsammans. Sanya var inte helt säker i början på att det var kul att ha en kompis och hon hade fullt upp med att sätta honom på plats. Nu är ju han ingen liten grabb och när han tröttnade på henne och bet tillbaka var det synd om den som råkade vara emellan. Typ husses fingrar eller så. Men det gick över och nu är de bästa kompisar. På bilden lär Sanya Hozz hur man äter snö. Det är dock inget Hozz har tagit efter, den idén får hon behålla för sig själv.
 
 
Som jag nämnde är Hozz inte den lilla vovven och det blev onekligen lite bökigt när han försökte ta över hela sängen. Min sida i de flesta fall. Tillslut fick vi sätta stopp och ta tillbaka sängen men här passar han på att fredagschilla lite en kväll i våras.
 
 
Busa ute i skogen är man ganska bra på. Den bästa leken är nog att få igång Sanya så hon springer som ett vitt sträck. Då kan han jaga henne i tempot som han själv väljer. Och när han nosar runt efter spår låter han som en gris som grymtar nästan. Man märker när han nosar med andra ord.
 
 
En och annan fotopromenad har han också hunnit med. Här från i våras när vi rekade vid Gunnebo Slott och han passade på att sitta och vara lite snygg i en av nischerna. Andra utflykter har slutat i bilen. Som den när vi skulle plåta hästar som gick fritt och han blev så rädd och med det virret drog till sig alla hästarna vilket resulterade i att han blev ännu rörigare.
 
 
Springa på stranden är han också bra på. Enda nackdelen skulle väl vara att han pinkade på allt som var högre än en mussla. Som tur var var vi där sent på kvällen och ingen såg att vi pinkade in hela stranden i vårt revir.
 Även om Sanya är ett riktigt blötdjur har hon bara lyckats inspirera honom lite. Han går i vattnet nu men efter en bit ut räcker det definitivt. Då kan inte ens en galen vit madam locka ut honom.
 
 
Han gillar mango och mandlar och så fort vi har varit ute när det är mörkt tror han att han ska få mat och rusar ut i köket. Popcorn gör att han kan träna stirra-blicken på dig men om det inte skulle hjälpa ger han sig efter ett tag.
Han är vår goa kille helt enkelt och vi är jätteglada att han kom till oss.

Relaxa

Kategori: Hozz

 
Idag var det dagen som aldrig blev dag. Molnen har legat på marken och vägrat flytta på sig. Ingen dag att vara ute och plåta med nya kameran om man vill ha spännande ljus med andra ord.
 
Det har varit en dag när vi har tränat på att chilla istället, alla i huset.
Hozz hittade på något sätt upp till sängen, som han inte får vara i. Och eftersom jag hade ett svagt hjärta just då lät jag honom ligga och passade på att ta lite bilder på honom istället.
För vi har ju två vovvar i huset, inte bara en vacker vit madam. Hozz är en mycket ståtlig och vacker herre som inte skäms för sig. Vi har t.o.m. haft folk som bett om ursäkt när vi har varit ute och gått för att de har tittat så på honom. För att han är vacker och reslig.
 
Om sanningen ska fram stoppar de oss för att beundra Sanya också.
Två vackra vovvar helt enkelt. Både till sinne och utseende.