Lillians foto

 

Idag har lillmatte varit lite upptagen. Jovars, resten av familjen också. Det var bara jag som höll ställningarna hemma. Resten av goa familjen var i kyrkan på dop med min lillmatte. Fin klänning och bästenappen och allt. Misstänker att vi snart går bildbevis i en blogg nära er.

 

 

Nästa gång jag bestämmer mig för att köpa ett underställ ska jag inte köpa ett svart. Eftersom den lilla vita madamen är så frikostig och gärna delar med sig av allt (utom maten då kanske) och då speciellt en massa päls renderar det i att jag blir ståendes i tvättstugan i dryga timmen bara med att noppa vita hårstrån från stället. Det är det eller att bokstavligt svinga sina lurviga. Med vit päls på utsidan.

Om jag mot förmodan skulle komma på tanken att visa mig i mitt underställ (typ träningsläger, det händer!) skulle folk tro att jag hade svårt att skiljas från vovven. Det stämmer förvisso men kanske inte till den grad att jag skulle rulla mig i hennes päls innan jag åker.

 

Vän av ordning kan här inflika att päls värmer och att det säkert bara är av omtanke den lilla madamen delar med sig av sin värmande päls. Hon är ju trots allt en vänlig själ. Men jag hade gärna valt själv om man säger så.

 

Man skulle kanske kunna tänka sig att de kunde dela upp kläderna: Hozz tar de mörka och Sanya de vita? Fast det blir förmodligen efter att de lärt sig gå på toaletten i badrummet regniga dagar och innan dess har jag hunnit med många håriga underställ.

Det blir nog lättare att köpa ett multifärgat underställ trots allt.

 

Efter en lugn och lat morgon skruvades tempot upp betydligt. Susade in till lillgrabben som blev väckt med den irriterande kvittriga mammarösten (tycker förmodligen den omnämnde sonen) som frågade om gullegrynet ville ha gröt till frukost. Bästa sättet att bli av med kvittret är nog att tacka ja, då kan man skjuta upp vaknandet till grötdags i alla fall.

Gröten startades upp och jag passade på att köra en omgång skidstyrka under tiden. Tänk var spänstig man blir helt plötsligt. Och nästan lite fast och smal på en gång. Det är fantastiskt vad snabbt resultat man får av ett styrkepass...

Efter grötfrukost och dusch bestämde jag mig att fortsätta på det inslagna spåret och ge mig ut på långpromenad med vovvarna. En sådan där härlig som tar två timmar, om vovvarna är lite småsöliga emellanåt. Och det är de, det är ju vovvar vi pratar om som har fullt upp med att nosa runt och flumma lite allmänt och inte alltid vill spurta på med matte i ett pulshöjande tempo.

Bestämt och klart började jag dra på mig en passande outfit och meddelade mannen att vi tänkte dra till skogs för överskådligt framtid. "Men du ska ju köra in mig till stan snart...?"

För en gångs skull hade mannen bokat schema och jag skulle vara chaufför. Synd bara att jag missat tiden med två timmar i runda slängar. Så istället för en härligt frigörande promenad med vovvarna blev det att köra på motorvägen med en hispig vovve i bagaget (tålamodsprövande träning för liten vit madam som vill dansa indiandansen på framtassarna i utrymmet och sjunga i pur glädje över att få åka på äventyr).

Hur som helst får ni ett par grodor på köpet. Det är ju ändå lördag.

 

 

Lite sommarpepp passar väl bra en fredag som denna när det har regnat i princip hela dagen. Märk väl, regn gör det en aning svårare att träna inför Halvvasan. Planerna att åka skidor nästa vecka med ett rejält lager karlssons klister under skidorna kanske byts ut mot att man även får ha med sig sin egen snö.

Men det är inget att hänga läpp för. Istället kan man drömma sig bort till allt mysigt man kan göra på sommaren. Springa i solnedgången när det doftar av syrén och lyssna på småfåglarna när de drillar på kapp. Om man är riktigt tokig kan man avsluta löprundan med ett dopp i havet.
 Bara för att man kan.

 

 

Somliga kallar dem duvor men just den dagen var de typiska ruggugglor. Satt och kurade i gången precis under taket och försökte undvika de bitande vintervindarna. Försöka duger. Synd att de inte hade ett par längdåkningsskidor, då skulle de se tjusningen med vintern. Jag vet, jag har provat.

De kan få sitta lite där medan jag åker på tjänsteresa.

Bilen ska packas och klistervalla ska inhandlas. Jovisst, jag har hittat ett kryphål förbi det mildare vädret vi har här hemma som nästan får en att känna vår i luften.

Skam den som ger sig.

 

 

En dag som denna tror jag att jag strejkar. Jag går inte utanför dörren på hela dagen. Om det ska vara sådant här väder kan det liksom kvitta. Kommande veckas skidplanering hänger också på lösen pga dessa plusgrader och regn. Visst, jag tycker inte om vintern och att frysa konstant. Men vi hade en deal att våren kunde börja 26 februari men den dealen kan man tydligen se sig i stjärnorna efter. Så jag strejkar idag.

Ända tills vovvarna behöver gå ut och kissa i alla fall...

 

Om det nu inte ska vara vinter kan vi titta på lite sommarbilder istället. Den här lilla madamen hade vi besök av igår och det är alltid lika roligt. Goa gurkan har blivit en stor och pratig liten madam och för den som inte är van vid dialekten kräver det full koncentration för att hänga med. Man vill ju inte säga "va?" hela tiden och avslöja sin oförmåga totalt. Då får gästerna istället snällt vänta på maten medan man på osäkra och vingliga ben tar sig igenom snårskogen med frågor och svar i förhoppningen att man klarar sig från bråddjupa stup och svarar fel helt plötsligt och avslöjar hur kass man är på dialekten. Det är väl bara att öva som med allt annat.

 

Nu vill nog vovvarna gå ut så det är bara att motvilligt avbryta strejken och knyta näven i fickan istället. God söndag på er!