Lillians foto

 

När Julius låg där på marken och trodde att hans sista stund var kommer hördes plötsligt ett öronbedövande brak som lät som om en klippa klövs mitt itu. Stenar började rulla runt omkring dem och mitt i detta kaos skakade marken till och en figur klev fram bland stenarna. När draken fick syn på figuren klev han snabbt bort från Julius och det såg nästan ut som han hade svansen mellan benen när han gjorde det.

 

-Vad har jag sagt till dig Göran? Du får inte hålla på och skrämma folk sådär, det har vi ju kommit överens om!

-Jag vet... Men jag var tvungen! De får inte lyckas med sitt uppdrag för då blir han så himla arg och då blir han elak, det vet du!

-Har han varit på dig igen?

-Ja...

-Hur kunde han lyckas med det...? Göran...?

-Jaja, jag spelade väl lite med en av hans lakejer. Och så förlorade jag. Och så hotade han att dra ut min tand om jag inte gjorde som han sa.

-Du har ju pokerförbud!?

-... Jag vet...

 

Vid det här laget började Julius bli alldeles vimsig i hela sitt lilla mushuvud.

 

-Hallå, vad pratar ni om? Känner ni varandra??

-Visst! Jag är Draken Göran och det här är Pohatu, stenens toa.