Lillians foto

 

En snabb bild från dagens äventyr. Det var över 20 år sedan som jag besökte Marstrand och då var jag där desto mer. Jobbade på fästningen en period och inser nu att när jag var på ön så jobbade jag eller sov. Inte mycket utrymme för sightseeing eller så. Var inte direkt i den åldern heller om man ska vara krass. Hur som helst var det väldigt kul att komma tillbaka efter så lång tid.

Det blev att ta på sig ordentligt med kläder, hänga på sig kameran och ge sig ut på en tur på ön. Efter två timmar var det en kall och haltande äventyrare som linkade på färjan tillbaka till Koön. Precis, foten har fortfarande inte den goda smaken att ge med sig och dra ett streck över det hela. Vad det nu är. Stukning säger en säker källa. Jag tycker mest den är helt rubbad. Förstöra så bra tillfällen att vara ute och springa i dagsljus?

 

Nåväl, nu sitter jag här och har precis laddat in alla bilderna från Marstrand och har på Nightwishs senaste i bakgrunden. Har alltså mys på hög nivå framför mig!

 

I'll be back!

 

 

Den hatten är tuff. Och killen i går inte heller av för hackor, även om han kan vara snäll och söt mot sin mamma från tid till annan.

Nu funderar jag bara på hur jag ska kunna lura ner dem framför kameran så att jag kan få prova mitt nya paraplykit. När vi plåtade denna bilden var det ett once i a lifetime-tillfälle och det lär inte komma tillbaka i första taget.

Jag får helt enkelt bli lite klurigare på att luras.

 

 

Den här lilla madamen var riktigt hjälpsam när det var dags för julklappsutdelning på julafton. Det visade sig att hon var en hejaren på att öppna julklappar. Med sina små framtänder tog hon försiktigt om pappret och slet av bit efter bit, utan att förstöra det som var i paketet. Mycket att plocka upp efteråt men vad sjutton, kul var det!

Efter tre paket var hon dock helt slut och la sig mitt i centrum av utdelandet och vilade.

Tills det var dags igen. Man vill ju inte missa något!

 

Men det är väl lite så man känner sig nu. Lite laid-back. Nya saker att pilla med, massa julgodis och god mat och inga tider att passa. Det kan till och med bli så busigt att man kollar på en film till frukost. En tecknad eller en magisk historia passar bäst så här års tycker jag.

När vi pratar om nya saker fick jag en riktig superjulklapp som jag hade önskat mig: ett paraplykit att använda till den externa blixten. Den som ligger i en låda och samlar damm ja. Nu ska det bli ändring på det! Men det förpliktigar också för då var jag ju tvungen att fixa så att kameran och blixten pratade med varandra, utan tråd... Men hör och häpna (jag häpnar i alla fall) jag lyckades tillslut!

Det här är bildbeviset. Ett stycke vovve nerklämd vid granen, ett stativ med paraply intryckt i dörröppningen och en fotograf krälandes utmed golvet. Bilden är knappt redigerad alls.

 

Oj vad jag och paraplyt/blixten ska umgås nu! Måste bara hitta villiga modeller. Som inte är hundar som omväxling...

 

 

 

 

Vinkat hejdå till saltgruvan och delat ut julkramar till jobbarkompisarna. Nu är det dags för ett härligt jullov!

Men så tittar lilltjejen så där på mig och då måste jag genast erkänna att nej, jag är inte riktigt klar med allt julstök ännu. Eller ja, kanske har ganska mycket kvar, om man ska vara petig. Eftersom jag har en räservecka bakom mig med en massa saker avklarade känns det som allt är klart för julen. Det är väl bara att spotta sig i tassen och köra på om det ska bli någon ordning.

Men skidorna är i alla fall vallade och klara nu. Väntar bara på det där vita fluffet som lyser med sin frånvaro.

 

 

 

Denna bilden är från en fotografering jag hade förra helgen. Blir alldeles varm när jag tittar på den och ser den härliga kontakten mor och dotter har.

Sekunden innan hade lilltjejen börjat bli lite trött och hungrig och tyckte nog att det fanns annat vi kunde göra. Sekunden efter la hon in sitt veto mot arrangerade familjebilder och då hade hon varit jätteduktig länge. Men det är ju just bara ett ögonblick man behöver för att få Bilden. Och då gäller det att vara beredd.

Det är det som är så härligt med att fota människor.

 

 

Ibland får jag äran att bli assisterad på fotograferingarna av en assistent som nästan är lite väl nitisk. Det här att hålla sig i bakgrunden är inte riktigt hennes melodi och ser hon att något måste rättas till går hon på det direkt.

Ja, vad vet jag. Det kanske var eyelinern som inte riktigt satt som den skulle här...?

Ibland undrar jag nästan om hon bara tar det som en förevändning att få vara framför kameran. Linslus som hon är.

 

 

Den här har inte legat i några arkiv och utvecklats med åren. Den är rykande färsk, direkt ur kameran. Och det här är ett tillfälle som inträffar lika ofta som man kan se Fantomen gå klädd som en vanlig man på stadens gator så det gäller att passa på.

Två år mellan den här och den senaste bilden här på bloggen.Två olika stadier i livet. Ett barn som vill gosa med sin mamma och fnittra framför kameran. En självständig person som tampas med alla mysterier som inträdet till vuxenvärlden för med sig.

 

 

Tjejen som alltid ska vara med. Precis som en skugga, dock lite fördröjd vilket gör att när man svänger, går tillbaka eller något annat avancerat har man alltid en schäfer framför benen. Och har Hozz hakat på har man två.

Det blir alltid lite trångt hemma hos oss eftersom dessa små vovvar alltid ska vara med, inte på avstånd utan alltid i händelsernas centrum. Eller vad sägs om liggandes på golvet framför spisen när man lagar mat. Eller intrasslad i stativet när matte klämt in sig i ett hörn och jobbar med att få rätt ljus.

Här fick madamen agera modell så att matte kunde kolla ljuset.

Tror ni hon trivdes? Oja, hon satt fint på pallen tills jag bad henne gå ner.

 

 

Den här tiden på året blir fotograferandet lätt lite begränsat. Vad man kan göra är att jobba mycket med ljus kontra mörker. Och det är förvisso kul. Eller gräva i arkivet. Och så kan man passa på att köpa sig en finfärsk version av Photoshop.

Ojoj vad mycket roligt jag har att se fram emot nu!