Vi har hört väderleksrapporter som säger att hela landet har strålande sol och vårväder. Förutom Västkusten. Och vi kan väl säga att vi har märkt det.
Både i går och idag har det varit ett underligt väder. Tjock dimma och samtidigt kallt vilket har resulterat i att hela vår del av världen har svepts in i rimfrost. Mycket vackert men sablars kallt.
Dessa bilder togs i dag vid lunchtid och medan vi var ute kunde man känna hur värmen svepte in och solen erövrade bit för bit för att tillslut lyckas ta sig igenom både moln och dimma. När det var dags att sluta jobbet var det strålande sol och faktiskt fem grader varmt!
Man skulle kunna hävda att det har varit ett väder som kännetecknats av kontraster utan att ta i.
Vi har en restaurang i samma hus där vi jobbar. Och det är ju jättebra med tanke på att vi inte jobbar så centralt. Men det är alldeles för dyrt där enligt mig och då kan man inte ens välja precis vilken mat man vill ha. Med andra ord har inte restaurangen sin mest trogna matgäst i mig. Jag ser till att ta med mig mat och man kan nog räkna mina besök på ett år på ena handens fingrar.
Idag var en typisk dag och jag hade med mig matlåda. Jag hade varit duktig och sparat undan lite Tacosoppa från i söndags och eftersom det var en liten portion fick jag med mig en ostmacka också. Glad i hågen tog jag min lilla matsäck och gick till jobbet, noga med att hålla den upprätt eftersom det var soppa.
När jag sedan står där vid micron och ska hälla upp min tacosoppa då visade det sig att det inte alls var Tacosoppa i den burken. Det var marinad.
Så, vad gör man med en burk marinad och en ostmacka?
Som tur är har jag en väldigt trevlig arbetskamrat som hade med sig tre portioner idag och förbarmade sig över mig och min lunchsituation.
Så slutet gott, allting gott. Det dumma är bara att det inte var första gången. Förhoppningsvis den sista även om man inte kan vara helt säker men hoppet är väl det sista som överger en har jag hört.
En lördag som gjord för lite bus i skogen. Sträcka ut benen, rusa runt och göra av med lite energi.
När man har rusat runt lite blir man lätt lite törstig och i brist på en kanna isvatten kan väl lite is duga det med kanske.
Sanya har visat Hozz så många gånger hur man äter is och snö så han har fattat galoppen vid det här laget. Under tiden hittade Sanya en sunkig bit frigolit. Nä just det, den var inte så god.
Även om den var äcklig duger den till att reta igång lite spring på stranden.
Någonstans i halvlek tog vi en fem-minutare för att pudra näsan.
Vassen var oprövad för dagen så det var bara att gå ut och känna på den. Den funkade bra till att stojja runt på och jaga varandra.
Springa runt, tufsa ihop och retas. Vad är väl bättre än en bästa vän man kan busa runt med?
Sedan gick vi hem. En toppenpromenad med bästa kompisarna med andra ord!
Det är barmark hemma. Även om det är tvärkallt så börjar man få upp hoppet om att våren kan vara nära. Idag sprang jag hela rundan utan att behöva tassa och slira runt på isen och det underlättar onekligen. Och snabbt gick det också! Fast det är klart, om man kan kan sträcka ut löpsteget ordentligt i jämförelse med att tassa försiktigt skulle det ju vara konstigt om det inte skulle gå lite snabbare...
Nu ser vi fram emot lite helg och att vara ute i solskenet med vovvarna. Och kanske får kameran vara med på lite äventyr också. Kan säga att det kliar i avtryckarfingret nu.
Motionera kan man göra på olika sätt. Och så kan man låta bli vilket jag gjorde igår eftersom huvudvärken from Hell låg och lurade sedan måndagen. Eftersom det inte blev något igår får det bli idag. Annars rubbar vi cirklarna så mycket att allt kraschar och det vill vi ju inte.
Eftersom madamen den senaste tiden fått för sig att det är läskigt att åka bil slog vi två flugor i en smäll och åkte en kort sväng till skogsrundan. Eller bergsrundan kanske vi ska säga för att göra den rättvisa.
Väl där rev vi av det tempot som funkade. På isgatorna i många uppförsbackar fick vi tassa vid sidan av alternativt hoppa mellan isfläckarna men uppe på höjden fick jag gå några steg eftersom jag var helt slut så det blev ett ganska bra tempo i alla fall.
Väl nere kunde jag spurta på ordentligt på plan mark och jösses vad härligt det var! Det var t.o.m. så Sanya kom på efterkälken och det händer inte ofta.
Efter en sådan kombinerad intervall- och backträning kan det vara bra att dricka ordentligt. Och slappa resten av kvällen. Kan säga att madamen inte gör mycket väsen av sig nu.
Ja, jo, huvudvärken höll sig ganska lugn även om den låg och ruvade på eftermiddagen så att jag faktiskt ställde in dagens löppass. Men det var inte det jag menade: jag såg solen!!
Allt det gråa som legat som en förlamande filt över min del av världen jag vet inte hur länge, började spricka upp och solen visade sig!
Förutom att det var snorkallt i vinden så jag höll på att frysa av mig öronen på lunchpromenaden var det härligt att få lite solljus på sig.
Nu ni, kan det vara så att kylan snart ger med sig?
Ovan en bild från arkivet när jag vara ute med Panasonic:en en solig dag. Hade jag fått den idén idag hade jag frusit fingrarna av mig...
Har brottats med en huvudvärk så go att det är ansträngande att lyssna på familjen hemma. Planerna att göra nytta idag har jag för längesedan gett upp. Tror snarare att jag ska dra en gammal filt över mig och huvudvärken och avsluta den här dagen.
Vi stänger för idag och kommer igen starkt imorgon istället.
Drog upp persiennerna nu i morse bara för att se att jo, det gråa kör en repris i dag också.
Kan säga att det är bra att jag har ett ganska innehållsrikt arkiv som jag kan botanisera i. Så jag tittar djupt ner i arkivet efter lite somriga bilder som kan lätta upp det hela litegrann och då sprang jag på denna. En härligt varm sommardag när vi har på vattenspridaren och se, den kan man göra lite olika saker med. Sanya tycker det fungerar bäst att jaga strålen och bita i den. Det är en lagom svår uppgift och kan hålla vem som helst upptagen långa stunder. På köpet får man så mycket vatten i magen så man kluckar fram.
Jo, visst kan det vara jättefint med snö och frost. Men det kan vara ruskigt vackert med små gröna knoppar, blåsippor och solljus som strilar ner mellan grenarna också. Framför allt solljus! Visst, det var faktiskt väldigt varmt idag, +2 grader tror jag bestämt och det är ju trevligt. Men det här gråa täcket som ligger i alla fall över min del av världen, börjar bli lite tråkig nu. Det är som om man är belägrad. Belägrad av grått.
Eftersom jag är ledig imorgon blir det lite att ta helg redan nu men det känns som det var alldeles nyss jag skrev att jag skulle ta helg!? Det går ju jättefort!
De säger att det går fort när man har roligt och det måste ju betyda att jag har sketroligt.
Fast 05.15 när klockan ringer på mornarna vet jag med säkerhet att jag inte har så himla roligt. Just där har jag en liten dipp i roligheterna. Men sedan måste det vara rena Liseberg hela tiden, dagen lång. Hur skulle det annars kunna gå så fort?
Imorgon ska jag göra vad jag kan för att ha roligt. Jag slipper dippen på natten/morgonen i alla fall!
Om vi skulle ta och köra lite vår nu kanske? Tycker att det är dags för plusgrader, ljusare kvällar och videung. Jag är på direkt, redo vilken dag den än vill dyka upp! Behöver ingen omställningstid över huvudtaget. Kan tänka mig att gå till jobbet i vinterkängorna och känna att de är alldeles för varma när man går hem. Jag kan ta det, helt säkert!
Ha, det där lät ju som farbror Barbro från Nile City! Det var inte det som var avsikten men nu finns bilden ohjälpligt i huvudet. Sudda, sudda!
En hälsning från Christianssonska villan innan en ny vecka tar fart, då kan man ju behöva sig en kram från en vän. Och om inte kan man ju alltid tvångskramas lite!
De där vovvarna är ju för goa appropå en kommentar jag fått. Som exempel när jag tar på mig en tröja för att jag ska åka iväg. När jag håller på med kläder brukar det ofta innebära att jag tar på mig för att vovvarna och jag ska gå ut en sväng. Klädbyte innebär roligheter med andra ord.
Det gör att när jag står där med fintröjan som jag ska ta på mig för att åka till stora staden blir Sanya så till sig i trasorna att hon börjar dansa indiandansen. Mellan skutten ger hon sig på min tröja och biter och sliter. Om hon då inte skulle få det för mig, helt otippat, kommer hon på att hon ska nypbita mig i armen.
För er som inte vet vad det är kan jag berätta att det innebär att hon tar sina små söta framtänder och biter mig lite längst ut på skinnet. Effekten blir ett nyp från helvetet och hon blir jätteglad för då får hon fart på matte!
Hon är så go vår tjej (stor schäferhona på många pannor med sylvassa framtänder, om någon missat)...
Har en ytterst effektiv arbetsvecka bakom mig. Som exempel hade jag säkert skickat nästan 20 mail innan halv nio idag. Hoppas man mäter effektivitet i antal mail/timme...
Direkt när jag kom hem från min otroligt effektiva arbetsdag gav jag mig ut på en löparrunda. Den var riktigt kalas och jag tränade mycket på hållningen under rundan vilket kändes bra. Snart kan man missta mig för en riktig löpare, om jag springer snabbt förbi och det skymmer lite.
Till middag blev det grillad kyckling och bönsallad. Okej, en liten flaska cider stod och skrek i kylen efter mig så jag var tvungen att förbarma mig över den stackaren.
Sammanfattningsvis känns det riktigt kalas och jag är redo att ta helg!
Då var pausen slut så nu kör vi som vanligt igen med bloggeriet.
Och då kom jag att tänka på att jag inte visat er så många bilder från denna session med de bästa vännerna. Sherita har varit hos Josephine sedan hon var en liten knodd, riktigt liten alltså. Långt innan hon egentligen skulle bli trött på sin mamma och vilja hitta på egna äventyr.
Nu har Sherita hunnit bli en stor madam och de har tillbringat många år i varandras sällskap. Det är vänskap som inte går att mäta med något annat. Hunden är verkligen människans bästa vän.
Fråga mig, jag har ju två. Och man kan riktigt känna vänskapen stråla när man kommer hem och Sanya tar sats för att hälsa mig välkommen hem vilket resulterar i att hon håller på att skalla av mig framtänderna. Tändernas räddning idag var att hon inte satsade helhjärtat. För hon vet att hon inte får hoppa men ibland kan hon liksom inte låta bli.
Funderade lite och kom fram till att jag tar en paus idag. En bloggpaus alltså. Softar lite, kollar på film, surfar och chillar lite. Typ sådana saker. Ni får ge er till tåls och komma tillbaka imorgon igen.
Eftersom man kan få riktigt häftiga bilder genom att plåta en stjärnklar natthimmel med lååång slutartid ger jag mig på det ibland med varierande resultat. Den här bilden är exempelvis på grannens egna lilla rymdobservatorium bland stjärnorna.
Ibland kan det vara ett gissel att stjärnorna blir som långa streck på himlen men just då ville jag ha det. Tyvärr hittade jag inte fjärrutlösarinställningen på megapixelmonstret så det hela blev lite begränsat till 30 sek.
Det här var innan jag ställde ut den gamla trotjänaren på altanen, (som jag hittar fjärrutlösarinställningen på) satte slutartiden på bulp och knallade in och läste en bok för att komma ut igen 45 min senare. Bara för att upptäcka att batteriet hade gett upp innan jag hade gjort det.
Man behöver inte alltid vara på ett speciellt ställe för att kunna tro för tron finns alltid där. Men när man får möjligheten att komma nära blir upplevelsen extra stark. Spelar ingen roll om det inte är på ens eget språk, huvudsaken är att man är där och kan känna, höra och uppleva.
Det är inte bara så med tron, det är så med människor också. Trots alla våra sätt att kommunicera idag är det inget som slår upplevelsen av att träffas.
Det är så det känns att vara ute och ta en långpromenad med vovvarna! Dagen bjöd på ett underbart solsken som flödade över min del av världen och gjorde att det nästan kändes som våren är på väg. Tänk om...
Bilden på Sanya är en arkivbild som jag inte visat tidigare. Storkameran var inte med på promenaden idag även om den kanske borde varit det. Den kanske också ville hälsa på solen.
För den som följer mig på Instagram finns det några bilder från vår promenad att kika på. Litchphoto heter jag där för den som vill börja följa.
