Lillians foto

En blogg full av bilder

Ombytlig

Kategori: Natur

 
Varning för storm och kommunens verksamheter stängde tidigt. Stormsäkra trädgård och hus, plocka ner studsmatta och parasoller. Tända ljus och förbereda sig för strömavbrott.
Och av mycket skryt blev det intet.
Nya tag nästa dag. Strålande sol, högt vatten och kraftiga vindar. En timme senare, samma storm men blygrå himmel och regn på tvären. Ytterligare en timme senare, okej då, vi lugnar oss lite.
Så såg det ut hos oss.
Och när vi ändå är igång och är ombytliga provar jag en ny redigering. En vacker lördag med sol kan slå om och bli en mörk och mystisk skog där inte solens strålar når ända ner. Nästan så man kan förvänta sig att det ska skymta förbi lite troll och oknytt mellan stammarna. Eller hin håles lakejer när vi ändå är igång.
 

Höst

Kategori: Natur

 
Levande ljus, stormar som viner runt knutarna, filtar att krypa in under i soffan och dra upp benen. Favorittet i muggen, en bra bok, gärna med lite magi i så här års.
Springa i kortärmat på 7km-rundan.
Va?
Jovisst, det blev lite för varmt idag så jag var tvungen att kränga av mig jackan. Resulterade i att jag fick springa med telefonen i handen 6km. Nya lurarna tyckte tydligen det var dags att leverera lite glappkontakt så enda möjligheten att höra något, och basen ibland, var att kuta på med den i handen.
Men vad gör det när det är så varmt långt in i oktober?
 

Världens bästa recept

Kategori: Hozz

 
Om du som jag älskar att gå i linne och kortbrallor och tycker att flip flop är den bästa uppfinningen sedan tvättmaskinen kanske du börjar känna dig lite blå såhär timmarna innan vintertiden smäller till med sitt mörker som en käftsmäll i ett leende ansikte. Till dig kan jag bara säga: det bästa receptet utan tvekan måste vara att ta med sig bästa vännerna och kameran och ge sig ut i den vackra höstskogen. Att bara ströva runt och insupa allt det vackra och dela det med sina vovvar i en virvlande höststorm går inte av för hackor.
 
Ja, jag gör vad jag kan nu när en flytt till en söderhavsö fortfarande inte är aktuell. Tur att man har sina vovvar som muntrar upp och sprider energi i en grå vardag. Eller snarare svart efter nattens tidsjustering.
 

Ladda

Kategori: Vovvarna

 
Tänk att det kan kännas så bra att dra en rejäl motionsrunda i skogen och älga upp för varje backe inom en radie av 2 km och dessutom fippla med sig stavar eftersom man har ett skidlopp som väntar. Det som ändå känns allra bäst är att ha med sig Hozz som villigt hänger på, nosar lite, kommer på efterkälken för att sedan rusa ikapp och hålla jämna steg. Ända tills nästa gång det dyker upp något spännande som man måste undersöka.
 
Det mina vänner är att tanka högoktanig energi när den är som bäst.
 

Mina ord

Kategori: Havet

 
Vi fascineras av olika saker här i livet och fascinationen tar sig olika uttryck. Oftast ligger det en hel del energi bakom hur som helst. Och man vill gärna övetyga den man för stunden pratar med att det är så otroliga intressant, eller häftigt eller hur man nu vill uttrycka det.
Jag har alltid fascinerats av historia. På den tiden det begav sig var det favoritämnet i skolan och det förärade mig en sällsynt femma i betygsraden.
När jag genom åren försökt förklara storheten i historia och övertyga lyssnaren att det verkligen är något värt att bli fascinerad av har jag fått lite olika mottaganden. Energiskt har jag viftat med händerna och försökt frammana bilden av att man står vid Parthenon i Athen och om man då lägger handen på en av kolonnerna kanske man lägger handen just på den plats där en stor kejsare stått och lagt sin hand tidigare, för en sisådär två tusen år sedan.
Historia är som en spännande saga. Och genom att det faktiskt har utspelat sig i verkligheten finns det en slags kontaktpunkt, en brygga mellan då och nu och det tycker jag är häftigt som bara tusan!
Jag vet inte hur ofta jag just sagt de orden genom åren och en del har hållt med mig lite leende, andra har nickat för att vara snälla för de förstår att jag tycker det är fascinerande. (Ring inte oss, vi ringer dig, typ)
 
En kväll sitter jag och lyssnar på en berättare och plötsligt hör jag mina ord. Mina ord som jag sagt så många gånger får jag helt plötsligt höra från en annan person!
Det var riktigt häftigt.
 

Lördag!

Kategori: Porträtt Barn

 
En vecka i räserfart toppas med en produktiv lördag, känns gott!
Vad vi minns från veckan är träningsvärk, träning, lyssna på Ann Rosman när hon berättar om sina böcker, jättefina presenter till killarna, träningvärk, föreläsning om nyttig mat, träningvärk. Och ett rasande tempo i saltgruvan.
Men nu har jag köpt nya teleskopstavar och är redo att älga runt i backarna för att vässa formen till Halvvasan, eller snarare hitta formen. Kommentaren " Hur svårt kan det vara?" har vi haft möjligheten att ångra många gånger sedan vi kläckte den. Och då har vi inte börjat titta på tekniken ännu.
Men något borde jag väl komma ihåg från när vi åkte längdskidor i Skatås med klassen?
Tror jag gick i femman då...
 

Bästa hjälpen

Kategori: Sanya

 
När man tittar på denna söta lilla madam kan man lätt tro att det är en stillsam och lugn tjej. Ni som har hängt här inne ett tag vet att så inte är fallet. Hon har energi för ett helt kompani. När de då desutom råkar vara två med lite energi över får man hålla i sig här hemma.
Man kan inte tänka sig bättre träningspartners! Till er som gnäller om att det är svårt att träna med småbarn hemma som bara klänger på er och stör er säger jag bara: prova att träna med två nyfikna och energistimma shäfrar!
 
När man ligger där på sin hemmagjorda bänk (läs: pianopall förlängd med stor pilatesboll) och ska göra tricepspress med pullovers (armarna sträckta över huvudet) och vovvarna samtidigt jämför huggtänder precis ovanför ansiktet, då gäller det att bibehålla fokus.
Eller när man gör dips på soffbordet och vovvarna gnabbas i knät på en. Med leksaken i munnen som för dagen ska dödas och "råkar" bita en i benet.
Sit ups på pilatesboll samtidigt som liten vit madam ska bita en i armen lite kärleksfullt kan också vara en utmaning. Men det blir ju bra magträning när man halvligger på bollen, försöker hålla sig för skratt samtidigt som madamen tuggar runt på handen/armen och inte ger sig hur man än viftar.
 
Nejdå, man får inte en tråkig sekund på ett sådant träningspass kan jag meddela.
 

Love, peace and gurkan

Kategori: Porträtt Barn

 
Då sitter man här på söndagskvällen och undrar vad som hände, som så många andra söndagskvällar. Hur kunde helgen gå så fort? Och just den här kvällen, hur häftigt var inte det att stå och måla i kortbrallor och t-shirt, 12 oktober?! Sådana oktoberdagar kan jag tänka mig fler av, hit me säger jag bara!
 
Just nu sitter jag också och funderar, precis som gurkan. Men vi tänker nog på olika saker. Jag undrar exakt hur svårt det kommer bli att gå upp för trappan på jobbet imorgon. För hissen ska jag väl inte behöva ta? Lite knäböjarövningar ska väl inte knäcka så segt virke!
Eller...?
 

Nu är det dags!

Kategori: Vovvarna

 
Dags att ta helg! Bara ta det lugnt, vila upp sig efter veckan. Ligga och läsa en bra bok i soffan, dricka te, gå långa skogspromenader, laga mat i lugn och ro, tända levande ljus och bara mysa.
Jo tjena. På det sättet blir ju inget gjort.
Dream on...
 

Bamsebjörnen

Kategori: Hozz

 
Nu har ni nog hunnit få lite abstinens med tanke på hur längesedan någon av vovvarna var med här. Men snäll som jag är delar jag med mig av en bild av vår goa kille innan det blir alldeles olidligt för er.
 
Vår stora bamsebjörn som gömmer sig bakom mina ben om vi möter någon när det är mörkt ute. Eller blir lite nervös om han ser rådjuret först och inte Sanya hinner reagera. Ska han reagera eller har hon missat helt eller hur ska vi göra här egentligen?
Som är lugn som en filbunke när vi är ute och går, med huvudet i det blå och nosen i marken som en dammsugare. Som i princip aldrig uppför sig illa men som snabbt bedömde lilla madamen som att hon inte hade något att sätta emot och sålunda gick i sitt eget tempo, som för dagen var ovanligt raskt!
 
Det är så tråkigt när man stöter på hispiga tanter som raskt plockar upp sina så vovvsingar i famnen och sedan sätter igång att leverera en svada som inte gör sig i hifi. Om hur farliga mina vovvar är och att ska man verkligen behöva vara rädd när man är ute och går?!
Mina vovvar som förmodligen uppför sig bättre än deras näppsiga småvarianter. Men de är ju Schäfrar, och det räcker.
 

Skoklosters slott

Kategori: Byggnader

 
Vi var ju förbi slottet på vår resa. Och några bilder hann jag ta, efter att vi älgat runt inne på slottet.
 
Det är ett mycket vackert slott som ni kanske kan ana. Ett riktigt skrytbygge på den tiden det begav sig, under 1600-talet. Och stort som sjutton. Bara stora salen på översta våningen är över 300 kvm. Men den blev aldrig färdig. Vilket är kul för dagens hugade byggfantaster men kanske mindre roligt när den skulle varit bra att ha. När man skulle bjuda in alla sina förnäma vänner på skrytmiddagar.
Men se kungen ville inte att adeln skulle ha det flådigare än majestätet och är man kung så är man och då var det bara att införa lite straffavgifter för sådant så höll sig adeln lite lugnare med sina vräkiga byggnationer.
 
 
Fyra likadana torn finns det med en innergård i mitten på slottet som jag skymtade i all hast.
Vad som är roligt med Skokloster är att Wrangels äldsta dotter kort efter Wrangels död bildade ett fideikomiss som gjorde att inget fick säljas men tillföras samlingen. Det har bl.a. gjort att världens äldsta glaskrona hänger i kungssalen. Där har den hängt sedan mitten på 1600-talet. Gör om det!
Precis, som lampfantast var jag helt frälst! Tyvärr är kronan sjuk och glaset är alldeles mjölkvitt vilket beror på ett fel i tillverkningen. Sisådär vart tionde år går ett par pärlor sönder och trillar ner på golvet. Men än hinner ni se den med andra ord.
 
 
En annan effekt av fideikomissbildandet var att greve Wrangels rustkammare fick gå helt intakt vidare in i framtiden. Han var nog lite av en hamster den där herrn för inne i rustkammaren kan man hitta både det ena och det andra. En herrans massa pickadoller i olika storlekar och rustningar så klar. Men även sista skriket vad gäller både avancerade högteknologiska lås och platåskor. En sälskinnskajak och en uppstoppad häst fanns också att beskåda. Ja, ni fattar säkert.
För den som blir lite nyfiken är det bara att klicka sig runt på hemsidan. Eller varför inte ta en sväng förbi när ni är i krokarna? Ett litet tips på vägen: ta på er löpardojjorna om ni ska hänga med på den guidade visningen, de lär ni behöva.
 
 
 

Varde ljus

Kategori: Things and stuff

 
Om jag så är på ett modernt designhotell, 1700-talsslott eller IKEA fascineras jag av lamporna. Jag ser dem, beundrar dem och kan bli helt betagen. Jag kan hålla låda om lamporna utan att någon annan i sällskapet ens har lagt märke till dem.
Har jag en fäbless för lampor, utan att veta om det tro? Ja, det är inte utan att man undrar...
 

Vart?

Kategori: Byggnader

 
Om man har lite problem med vart man ska gäller det att vara vid rätt trappa. Då kan man få lite hjälp på traven om man har tur.
 

Snygg yta

Kategori: Byggnader

 
När vi hade vår Stockholmshelg sov vi på två olika hotell. Det första på Arlanda var lite oprövat men visade sig vara heltoppen. Det andra hade jag besökt i samband med en företagsdag och det visste jag var bra med rolig design. Döm om min förvåning när vi kom till rummet och det andades medioker 90-talsinredning med sin halvrandiga heltäckningsmatta.
Men utsidan var fräck!
 

Lidingö tjejlopp 2013

Kategori: Tävlingar

 
Det här var ett lopp som jag inte hade haft en tanke på att vara med på. Tills jag gick och vann en startplats. Med typ ingen betänketid alls och totalt manfall på kompisar som var sugna på att ge sig på en terrängmil anmälde jag mig med tanken att det kanske löser sig. Och det gjorde det.
Mannen hakade på och det hela blev en trevlig hotellweekend i storstaden på tu man hand. Sådant händer faktiskt ännu mer sällan än man ser Fantomen ute på gatorna klädd som en vanlig man.
Uppladdningen var helt obefintlig tack vare en ömmande vad och jag blev tvungen att prova metoden Vila sig i form. Bilden ovan illustrerar att jag är ganska glad efter att ha smugit mig runt 2 km. Jag kände i vaden och det hela gjorde mig lite orolig men jag höll god min och tänkte att jag skulle ju få vila en hel dag till innan det var dags.
Med packad bil och matsäck ställde vi in GPS:en på Skokloster slott på lördagen och gav oss iväg.
 
 
Vi sladdade in på parkeringen två minuter innan den sista guidade turen började och kom fram till det lilla sällskapet med andan i halsen. Men sedan blev det åka av. Guiden tog oss runt i slottet med stora älgkliv och berättade spännande historier kring slottet och dess upphovsman med flera, precis som sig bör. Det hela gick så fort att jag inte hade en chans att plocka fram kameran och ta kort. På den övre våningen fanns det tydligen ingen el och guiden älgade runt i de mörka rummen och visade med ficklampan på fantastiska sängskapelser, tapeter och världens äldsta kristallkrona.
Och hepp, hepp så stod vi ute på slottstrappan igen.
 
Vackert slott men nästa gång ska jag se till att jag har längre tid på mig att bara strosa runt i alla rummen. I alla fall de på första våningen som man får gå i.
 
 
Första natten hade vi bokat in oss på hotellet precis vid Sky City vid Arlanda. Snacka om första parkett för plane spotting. Dock blev vi lite besvikna när vi märke att alla planen åkte iväg och lyfte någon annanstans. Men några landningar hann vi med och det är ju alltid något.
 
 
Och så dagen D. Dags att leta upp det där loppet och springa för adidas Tribe 10K. Oron för dagen var att vaden inte skulle hålla, att vi inte skulle hitta och att det inte skulle finnas några parkeringar. En del att pyssla med med andra ord. Vi gav oss iväg i god tid och allt flöt på vilket gjorde att vi var på plats ca två timmar innan start.
Hämta nummerlapp, tribe-tröja och fynda ett par Adidasbrallor, dagen till ära.
 
Startade i sista startgruppen. Jag och några till.Vi behövde inte trängas om man säger så.
Vaden kändes bra, vilken lättnad! Jag hade ändå bestämt mig för att ta det lugnt i backarna och utnyttja nedförsbackarna och det fanns det ju ett par av dem. Jag sprang om folk hela tiden och det var ju såklart stärkande.
Jag hade lyckats komma upp i en ganska bra tid innan Aborrbacken. Om man hade lyckats missa den innan var inte svårt att göra det nu. Innan stod det en tomte på en altan mitt ute i skogen (kändes det som) och babblade i mikrofon att "nu kommer Aborrbacken och det är OK att gå i den." Väl framme fanns det två skyltar som förkunnade att nu minsann var det dags för Aborrbacken. "Är det nu man ska bli rädd", frågade jag mina medlöpare lite på skämt. Damen som precis hade kommit upp på min vänstersida sa lite lugnt att nejdå, Karins backe efter 8 km är värre. Tack...
 
Jag hade två mål med dagen: att springa hela vägen och att inte få ont i vaden (önskekategorin). 2/3 upp i Aborrbacken var det ju inte den fenomenala formen som gjorde att jag sprang. Det var nog mer en envishet skänkt av satan själv som gjorde att jag höll på att spy men ändå fortsatte springa. Har man bestämt sig så har man.
 
Jag fortsatte att springa förbi massa folk och började till slut undra hur stor startgruppen varit egentligen. Men då swischade jag precis två kvinnor som talade om för varandra att nu hade de varit ute och sprungit i en timme. Det förklarade ju saken, själv hade jag sprungit i ca 45 minuter.
När det var 1 km kvar började man höra speakerrösten från målområdet och det var en skön känsla kan jag säga. Och min vana trogen spurtade jag på målrakan. Skillnaden den här gången var att jag inte fick med mig någon i ruschen vilket jag alltid brukar få annars.
Medalj, banan och borta vid kanelsnäckan kom jag på att jag hade glömt stänga av RunKeeper-tanten. Rutinerat... Tiden blev i alla fall 1.04.32.
En lyxig goodiebag senare började jag undra vart mannen tagit vägen bara för att upptäcka att han stod och tog kort på mig. Han hade haft koll på mig hela tiden från målrakan och förevigat min fräsha och utvilade nuna ett par gånger om.
 
 
Mina five minutes of fame. Var ju tvungen att plåta mig inne på Adidas Runbase. Inte varje dag man har chans till det.
Sammanfattningsvis var det himla roligt att springa Lidingö tjejlopp och vad som gjorde mig ännu gladare var att vaden höll hela vägen och inte gjorde ont efteråt heller. Mina två mål med loppet nåddes och jag är kalasnöjd! Nästa år ska vi fila mer på tiden.