Mina ord
Kategori: Havet
Vi fascineras av olika saker här i livet och fascinationen tar sig olika uttryck. Oftast ligger det en hel del energi bakom hur som helst. Och man vill gärna övetyga den man för stunden pratar med att det är så otroliga intressant, eller häftigt eller hur man nu vill uttrycka det.
Jag har alltid fascinerats av historia. På den tiden det begav sig var det favoritämnet i skolan och det förärade mig en sällsynt femma i betygsraden.
När jag genom åren försökt förklara storheten i historia och övertyga lyssnaren att det verkligen är något värt att bli fascinerad av har jag fått lite olika mottaganden. Energiskt har jag viftat med händerna och försökt frammana bilden av att man står vid Parthenon i Athen och om man då lägger handen på en av kolonnerna kanske man lägger handen just på den plats där en stor kejsare stått och lagt sin hand tidigare, för en sisådär två tusen år sedan.
Historia är som en spännande saga. Och genom att det faktiskt har utspelat sig i verkligheten finns det en slags kontaktpunkt, en brygga mellan då och nu och det tycker jag är häftigt som bara tusan!
Jag vet inte hur ofta jag just sagt de orden genom åren och en del har hållt med mig lite leende, andra har nickat för att vara snälla för de förstår att jag tycker det är fascinerande. (Ring inte oss, vi ringer dig, typ)
En kväll sitter jag och lyssnar på en berättare och plötsligt hör jag mina ord. Mina ord som jag sagt så många gånger får jag helt plötsligt höra från en annan person!
Det var riktigt häftigt.
