Lillians foto

 

Någon mer här inne som läst om Loranga, Masarin och Dartanjang? Det var mina favoriter när jag var liten snorunge och LP-skivan gick varm hemma på skivspelaren.

Nåja, nu är jag ju inte färdig för pension i morgon just. Det råkar bara vara så att framstegen på den fronten har gått i ett rasande tempo, vilket inte jag kan hjälpa. För er som inte vet vad en skivspelare är kan jag ta upp ämnet med en tillhörande instruktionsvideo en annan dag men inte just nu, då kommer vi ifrån ämnet.

 

Idag när jag läste lokaltidningen stod det om detta härliga gäng och jag blev brutalt påmind om att jag inte kommer ihåg ett skvatt av det som jag måste ha blivit hjärntvättad med när jag var liten. Inte för att det var så längesedan utan för att jag måste ha extremt dåligt minne. För LP-skivornas storhetstid slutade väl runt förra julen om jag minns rätt...?

Hur som helst intervjuade de serietecknaren i lokaltidningen som menade på att hon kände igen sig i Loranga:

 

"Jag är nog själv lite som Loranga. Jag vill hellre måla om ett rum och leka med tigrar än jobba".

 

Wow, vi måste vara tvillingsjälar! Nu först förstår jag vad som format mig under min uppväxt och gjort mig till den jag är. Det var ju Loranga hela tiden, att jag inte förstod det!

Men nu är det slut med att låtsas vara någon annan, nu ska den rätta sidan få komma fram. Från och med nu ska jag bara njuta, vifta på tårna, leka med tigrar och äta godis till frukost. Antar att vovvarna kan vara stand in för tigrarna eftersom vi har lite tunt med den sorten hemma. Så får det bli.

 

Ända till den 7 januari då det är dags att inställa sig utanför saltgruvans port igen.