Lillians foto

 

Jepp, då kommer äntligen den efterlängtade race reporten från Göteborgsvarvet. Vet inte varför det dröjt, eller jo. De fina bilderna ligger i tryggt förvar i lillekameran och jag orkar inte leta reda på laddsladdar och annat jox så där får de ligga ett tag till. Dessutom har jag knappt suttit framför datorn sedan dess heller. Men nu mina vänner.

 

Precis som förra året bestämde högre makter att det skulle bli varmt denna helgen. Dock inte så varmt som förra året då vi var uppe och nuddade på 28 grader. Men 20 grader det känns också, speciellt som jag springer sämre och sämre för varje grad över 15.

 

Tur för mig att jag är med i adidas tribe 365. Annars hade jag fått skicka upp överdragskläderna i ett träd och nervöspinkat på samma ställe eftersom jag kom till startområdet tio minuter innan det var dags att starta. Men nu är jag med där så allt löste sig.

Iväg bar det och bra gick det. Hade bestämt mig för att undvika alla eventuella duschar eftersom de gör att jag inte riktigt kan läsa av kroppens signaler på värmen. Förra året mådde jag inte alls bra och fick gå flera gånger och den här gången ville jag veta vad som hände innan jag mådde dåligt.

Efter 4,5 km segnade plötsligt en löpare ner i asfalten, ca 5m framför mig. Efter ytterligare 200m fick en man hjälp till ambulansen på en bår. Efter det var jag ganska ödmjuk och målet blev snabbt att jag skulle må bra hela rundan.

På träningsrundorna tidigare fick jag ont i fötterna efter ca 13-14km. Nu fick jag ont efter milen och det la sordin på farten litegrann. Precis som om händelserna vid 4.5 km inte var nog...

Farten blev inte den jag tänkt men jag var metalt pigg och stark hela vägen, vilket kändes skönt. Och jag mådde bra hela vägen även om kroppen inte hängde med riktigt.

Sammanfattningsvis är jag nöjd men ändå inte riktigt. OK, jag kapade tiden från förra året med 14 minuter men den tiden var urusel. Anmälan till nästa år är redan gjord och nu gäller det att tokträna och komma igen starkt nästa år. Och med den lyxiga morsdagspresenten jag fått idag lär det gå som en dans!

 

 

 

Då var det dags igen för Uppladdningsveckan. Veckan innan Göteborgsvarvet med andra ord.

På fredagen avverkades sista långpasset innan Varvet. 18 km blev det för andra gången och tanken var att det skulle göra mindre ont och att det skulle göra ont senare på rundan men så var icke fallet. Dock kände jag mig stark mentalt längre denna gången och det är ju alltid något.

 

Eftersom madamen och jag har ett lopp veckan efter Varvet gav vi oss ut idag på en liten lagom runda. Dels för att vi skulle prova nya selen men också för att få in rutinen. Med det menas att INTE jaga katter, får, rådjur eller lite allmänt flumma runt i diket. När vi springer, springer vi, det andra gör vi sedan. Jagandet blir dock svårt att ta ur henne i första taget men om vi bara kan fokusera på att springa och inte vispa runt så är jag glad.

Jävlar i havet vilket tempo vi fick till! Och det var trots att vi hade fyra toastopp och två hundstopp!Så snabbt har vi aldrig sprungit tillsammans.

Jag tror inte att jag sprungit den rundan så snabbt ensam ens en gång. Och jag brukar inte köra toastopp i diket.