Lillians foto

En blogg full av bilder

Dilemma

Kategori: Natur

 
Denna kalla vinter! Man kan inte ens gå ut och kissa vovvarna utan att man måste stå i hallen och klä på sig i typ tio minuter innan. För så är det när man börjar frysa i september och fryser konstant fram till april, om man har tur. Det går så mycket energi när man ska hålla på att skallra tänder och darra av köld hela tiden, man är ju helt slut framåt förmiddagsfikat.
Den absolut bästa klädseln alla kategorier måste vara linne och kortbrallor. Till det flipfloppar som är de ultimata skorna. Passar till alla tillfällen, bara att byta från sportflopparna till finflopparna om man ska gå bort. Men till detta krävs det ju lite varmare klimat. Den lediga touchen försvinner ju lite om man har ullunderkläder till den outfiten...
 
Men tänk om det ändå kunde komma lite mer snö någon himla gång! Det vi har nu räcker ju inte att åka på. Förhoppningsvis kommer det snöa i början på nästa vecka och då får vi hoppas att det inte blåser bort utan lägger sig fint och jämt så man kan ge sig ut på någon golfbana eller något annat trevligt ställe. Då behöver man inte leta upp konstsnö för att kunna åka. Bara det också kan hålla sig under nollan så det får ligga kvar och bli riktigt fina spår. Det är ju bara fyra veckor kvar nu och jag måste träna!
Igår fick vi letat upp lite konstsnö i alla fall. Det var riktigt kul att stå på skidorna igen. Även om man snabbt blir påmind om att det behöver filas lite på tekniken. Men det blev en mil i alla fall och det kändes gott. Kombinationen att vara ute och motionera är helt oslagbar. Motionscyklar, löpband och andra maskiner står sig slätt i konkurensen till äkta vara ute i naturen.
 
Ja, ni förstår vilket dilemma jag har denna vintern. Blir alldeles vimmelkantig av alla infallsvinklar. Tänk om man bara kunde hålla sig till det kända och det man alltid har tyckt tidigare och köra på det. Inte hitta på en massa nya saker som ska provas och undersökas.
Ja, tänk vad tråkigt det lät.
 

Stor lillgrabb

Kategori: Porträtt

 
För 16 år sedan vid den här tiden hade man en ny liten familjemedlem i famnen. Stora killen hade fått en lillebror och vi son nummer två. Och sedan har det varit en resa i högsta tempo. Känns det som nu när man sitter still och blir lite mjuk och filosofisk i alla fall.
Den där lillgrabben är inte så liten längre. Vissa källor säger att han är längre än mig men jag hävdar med bestämdhet att det är humbug.
Tills jag blir bevisad om motsatsen i alla fall. Det är bevis som gäller, och vi behöver inte vara så snabba att undersöka den saken heller. Något måste man väl få ha kvar?
 
Stort grattis på födelsedagen säger vi till lillgrabben!

Grand Hotell

Kategori: Byggnader

 
Joråsåatt, nu är jag tillbaka. Mission accomplished. Det har varit ett par stressiga dagar men ger man sig den på att man ska klara det så är det bara att vara fokuserad och strukturerad så går det. Hoppas snart på att få diplomet på genomförd kurs.
Kanske ska omvärdera synen på en skrythylla och hänga upp diplom och alla medaljer man lyckats springa in. Om jag har tur kanske jag kan skrapa fram en gammal Grodan eller simborgarmärke i en gammal låda.
 
Men nu ska jag nog bara njuta av att jag är klar och inte har hela kvällen bokad, och resten av veckans kvällar heller. Då kan man bara ta det lite soft och låta tankarna vandra.
 
När jag såg Grand Hotell på Marstrand började mina tankar vandra direkt. Det räckte att jag gick förbi dörrarna så var tankarna igång på högvarv. Tänk att gå in i ett sådant vackert gammalt hus. Rummen är bergis i samma gamla stil som utsidan viskar om med små rum och stora blommiga tapeter. En sliten fåtölj gjord för att läsa en bra bok. Tunga gardiner och fräcka lampor. För det måste ju en sådant anrikt hotell ha, fräcka lampor. Det har alla anrika hotell och roliga hus. Goes without saying.
Här skulle jag vilja sova en natt och bara insupa husets gamla själ.
 
Om det nu skulle vara någon som läser denna bloggen och råkar veta att varenda golv är täckt av plastmatta och att rummen har alldeles för tunna wanna be-gardiner, snälla säg inte det till mig. Låt mig leva i villfarelsen att det är ett vackert gammalt hotell fullt med karaktär och romantik. Så kan vi ta verkligheten en annan dag.

Gossekillen

Kategori: Hozz

 
Många av oss vill gärna kunna göra saker i god tid och inte behöva känna någon stress. Och man tror på allvar att man ska lära sig det med tiden och plocka vuxenpoäng så det både räcker och blir över till andra behövande. De där poängen måste komma strax före att man färgar håret lila och köper fotriktiga beiga klackskor. De är med andra ord långt ifrån det området där jag jobbar.
Och eftersom man inte lär sig med tiden utan fortfarande är en jävel på att leverera mot en deadline har jag  fullständigt idiotmycket att göra denna veckan.
Vill ändå bara slinka in lite snabbt här och uppmärksamma er på att vår goa kille varit hos oss i två år idag! Sådant kan man ju inte låta bli att uppmärksamma bara för att man är en matte som på något sadistiskt vis verkar njuta av att leva på gränsen till det omöjliga och planerar som en potta skit.
Privat alltså. På jobbet har jag svart bälte i planering så uttrycket om solens fläckar verkar stämma.
 

Träningsläger

Kategori: Äventyr

 
Råkade ut för lite missöden förra veckan. Internetuppkopplingen ville inte alls vara med och jag kunde inte göra något inlägg innan jag åkte. För iväg har jag varit.
Fullpackad bil drog till Transtrand och ett teknikläger. Nu skulle vi lära oss att åka skidor. Eller jag i alla fall som inte har stått på ett par skidor sedan jag gick i femman. Kan avslöja att jag inte går i skolan längre...
När vi kom fram var det bara att stuva in alla saker i stugan och sedan åka ner till elljusspåret för att känna på skidorna. Även om man kan bjuda på mycket ville jag helst inte presentera mig för herr och fru skida med dryga trettio åskådare ivrigt hejandes från sidan. Det fick räcka med ett tiotal i alla fall tänkte jag.
 
Hela fredagen var det teknikträning. Den varma blåbärssoppan som avnjöts i lunchpausen inne i värmestugan var nog det goaste jag smakat...
Efter lunch tyckte instruktörerna tydligen att vi borde kunna det där med skidåkning och vi gav oss på livsfarliga övningar såsom åka ner för backe som svänger. Funkade första gången i alla fall.
Det hela avslutades med att vi skulle träna på att byta spår. Det kommer man tydligen att behöva när man är ute och sliter på i Vasaspåret. Jag som precis började leva i villfarelsen att jag nog så småningom skulle kunna bemästra ett spår fick snabbt lägga upp en ny, betydligt osäkrare plan.
Men, man är ju inte gjord av socker och inte farligt rädd av sig heller (host, host) så det var väl bara att ge sig iväg och byta på.
Efter att jag trasslat på med det där förjordade spårbytet ett par gånger och trillat varannan gång hade jag till slut så ont i svanken efter dagens kraschlandningar att jag var redo att nita första bästa skidåkare som åkte förbi. Hur svårt kan det vara liksom?? Jag kunde inte alternera med knäna heller eftersom jag använt dem i första backen jag kraschade i.
På lördagen var det fri hopp och lek och vi tyckte att vi drar Kalven runt (11 km). Måste ju hinna slita på lite med tekniken.
Det hann vi. Dock lyckades jag med konsttycket att bara krascha en gång och det var lite för att skona en tant nere i backen som jag annars formodligen hade klippt vid knäna, om skidorna inte hade velat åka åt samma håll som mig. Strategin var att rasa ner på sidan men det funkade bra med svanken...
Eftersom man fortfarande inte är gjord av socker drog vi ca 6 km efter lunchen. Vad ska man annars göra en snöig dag med -14 grader liksom?
Söndagen! Vilken skidåkning! Lite tvivelaktiga spår hade utlovats i skogen vid stugan och vi tänkte att vi drar ett par rundor, innan vi åker hem.
Vilket glid! Vilket fäste! Nästan så man blev religiös. Är det så här det kan vara att åka skidor alltså?
Litet avbrott blev det i den religiösa upplevelsen när vi kom bort oss och fick för oss att vi skulle åka över myren för att komma till start.
Där blåste det!
Det var -17 grader. Utan vind.
Trodde jag skulle frysa skallen av mig innan vi kom på att vi förmodligen var på fel väg och vände, efter 50 meter.
 
Slutet gott och när jag väl kom till rundans start tyckte jag allt att jag skulle ta en sväng till. Nu hittade jag ju!
 
I fredags kändes 45 km smått ouppnåeligt och jag drabbades av korta, insiktsfulla stunder att här hade jag nog tagit mig vatten över huvudet. Och det rejält.
Men nu känns det som att det här ska nog kunna gå. Skam den som ger sig liksom.
 
Så nu sitter vi och följer statusen för snökanonerna vid närmaste skidspårsanläggning, i realtid, och bara väntar på att spåren ska bli klara att åka på. Då är det vi som slänger oss i bilen och drar och skaver vidare på tekniken.

Arla morgonstund

Kategori: Havet

 
Jaha, då var det dags att förbereda sig för att gå till saltgruvan igen. Lång ledighet med lata dagar har tagit ut sin rätt och omställningen kommer vara chockartad och rå. Ställde klockan på 7.15 idag för att förbereda. Snoozade i över en halvtimme och har varit lite smått vimmelkantig hela dagen. I morgon är det två timmar tidigare som gäller. Jag väljer dock att leva i nuet och inte tänka mer på det utan njuter av det sista av ledigheten.
Denna veckan kommer dessutom att vara som en vecka borde: två dagars jobb och sedan packa skidor och såpbubblor och dra till fjälls för teknikläger.
Det blir nog en ganska bra start och en fin uppvärmning i alla fall. Allt förutom den där lilla detaljen med väckarklockan.
 

Carlstens fästning

Kategori: Byggnader

Utsikt från Koön över Marstrand
 
Precis som jag skrev tidigare var det många år sedan sist jag var på Marstrand. Kul att komma tillbaka och se om jag hittade och kände igen mig. Och det gjorde jag!
Ja alltså, till fästningen är det ju inga problem att hitta...
 
Soluppgång över ingången till Carlsten
 
Då tänkte jag mer på om jag kom ihåg hur man gick från färjan för att komma upp till fästningen. Eller om jag skulle känna igen Restaurang Högvakten som jag sov på en del när jag jobbade på fästningen.
 
Nordost om Carlsten
 
Eftersom det var längesedan jag jobbade där har en hel del hänt. Men ändå inte.
Jag har flera gånger genom åren tänkt komma tillbaka men det har inte blivit av. Annat har hela tiden kommit emellan och Marstrand har fått stå tillbaka.
 
Runda tornet och övre borggården
 
För något år sedan upptäckte jag en för mig ny författare: Ann Rosman. Ann skriver fantastiskt bra böcker med utgångspunkt runt Marstrand. Hon väver samman en gammal historia med en nutida på ett skickligt sätt och det roliga är att den gamla historien, den har Ann hämtat från verkligheten på ett eller annat sätt. Den nutida historien har också inslag av verklighet och det är så roligt att läsa hennes böcker och stöta på personer man arbetat med tidigare!
 
Minns inte var detta var exakt... Men en snygg lykta var det!
 
Nu blev tillslut suget efter att besöka Marstrand alltför stort och vi kom äntligen iväg! Och det var helt rätt. Vilken fästning! Vilken miljö! Väl värt ett besök.
 
 
Donjonen om jag förstått det hela rätt...
 
Roligt att gå runt och berätta för mannen det man kommer ihåg. "Där uppe var köket och gick man vidare åt det hållet var festvåningen. Där serverade jag riksdagens talmän, höjdare i näringslivet men även på kadettbaler och företagsfester. Och den gången hade vi ryska militära högdjur på fest och hela Marstrandsön kryllade av bombhundar och helikoptrar och all personal som skulle vara i närheten blev kollade av SÄPO..." Tror jag även har berättat att en general som var med den gången sedan åkte hem och försökte genomföra en revolution i Ryssland.
Så kan det gå ibland...
 
Kruthuset

Det var lite om mina äventyr på Marstrand. Både i nutid och dåtid. Och har ni inte läst någon bok av Ann Rosman tycker jag ni ska göra det bums!
 
 

Vanitas

Kategori: Things and stuff

 
Resultatet av veckans fotoutmaning. Först: vanitas...? Googla. Konstatera att det är döskallar på i princip alla bilder på vanitasstilleben. Okej, jag är lite kort på döskallar just nu...
Fundera.
Klura.
Sova på saken.
Börja se lösningar på hur jag kan tolka begreppet.
 
Så det är ingen första bild av hur 2014 kommer bli. Tvärtom. En utmaning för att utvecklas.
På det sättet är den en bra tolkning av det nya året.
Om man ska se det så.