Jo, visst kan det vara jättefint med snö och frost. Men det kan vara ruskigt vackert med små gröna knoppar, blåsippor och solljus som strilar ner mellan grenarna också. Framför allt solljus! Visst, det var faktiskt väldigt varmt idag, +2 grader tror jag bestämt och det är ju trevligt. Men det här gråa täcket som ligger i alla fall över min del av världen, börjar bli lite tråkig nu. Det är som om man är belägrad. Belägrad av grått.
Har en ytterst effektiv arbetsvecka bakom mig. Som exempel hade jag säkert skickat nästan 20 mail innan halv nio idag. Hoppas man mäter effektivitet i antal mail/timme...
Direkt när jag kom hem från min otroligt effektiva arbetsdag gav jag mig ut på en löparrunda. Den var riktigt kalas och jag tränade mycket på hållningen under rundan vilket kändes bra. Snart kan man missta mig för en riktig löpare, om jag springer snabbt förbi och det skymmer lite.
Till middag blev det grillad kyckling och bönsallad. Okej, en liten flaska cider stod och skrek i kylen efter mig så jag var tvungen att förbarma mig över den stackaren.
Sammanfattningsvis känns det riktigt kalas och jag är redo att ta helg!
Eftersom man kan få riktigt häftiga bilder genom att plåta en stjärnklar natthimmel med lååång slutartid ger jag mig på det ibland med varierande resultat. Den här bilden är exempelvis på grannens egna lilla rymdobservatorium bland stjärnorna.
Ibland kan det vara ett gissel att stjärnorna blir som långa streck på himlen men just då ville jag ha det. Tyvärr hittade jag inte fjärrutlösarinställningen på megapixelmonstret så det hela blev lite begränsat till 30 sek.
Det här var innan jag ställde ut den gamla trotjänaren på altanen, (som jag hittar fjärrutlösarinställningen på) satte slutartiden på bulp och knallade in och läste en bok för att komma ut igen 45 min senare. Bara för att upptäcka att batteriet hade gett upp innan jag hade gjort det.
Med tanke på att vädret inte är det mest inspirerande den här tiden på året tycker jag vi gör en kovändning och låter bli att försöka ens en gång. Nåja, för idag i alla fall.
När jag plåtade denna bilden var det en en härlig sommarkväll och den ljumna sommarbrisen smekte över ängarna. Sanya och lillgrabben var med ute på promenaden och svalorna gjorde oss sällskap när de surfade fram över det svagt böljande fältet.
Sådant inspirerar i alla fall mig!
Men nu ska jag ta lite mer glögg och prova den nya pläden som ligger i soffan. Och drömma mig bort till varma solnedgångar och plask i vattenbrynet. Och flip floppar så klart! ;-)
Jag tycker vi poppar till den här dagen lite. Det är alldeles för grått, kallt och blåsigt. Det är inte alls trevlig att skrutta runt i flipp floppar ute nu. Skulle tvärtom behövt en mössa på morgonpromenaden med vovvarna.
Jag vill ha ljumma sommarbriser, plask med tårna i vattenbrynet och kunna känna doften av syrén på joggingturen.
Skulle funka med hundkex också.
Kan vi hoppa över det här höst-och-vintertjafset tro, skulle det kosta extra?
Det går ju inte att missa hur man än försöker. Hösten är här.
Bara att gilla läget. Eller flytta.
Inte för att jag aldrig har haft funderingar på att ta min kamera och bege mig till de solkyssta stäpperna där det springer vilda hästar hela dagarna. Skulle också kunna tänka mig att dra runt i kortbrallor, linne och flip floppar året runt och plåta folk på vidsträckta sandstränder.
I brist på muskulösa mustanger får jag se mig runt i omgivningen hemmavid och vad hittar man då?
Lingon.
Blir ju inte riktigt samma urkraft som förmedlas i bilden men ändå. Vackra färger blir det i alla fall.
Förövrigt är flip floppar den mest ultimata skon om ni frågar mig.
Både jag och mannen lobbar för att stora killen ska hänga på sig Lumix:en och gå med mig ut och plåta. Häromdagen föreslog han att vi skulle ut och åka med kamerorna och plåta vackra saker vi hittar på vägen och idag slog vi till.
Hela familjen packade vi in i bilen, sedan släppte vi av de andra så de kunde gå på långpromenad medan vi susade fram på vägarna och stannade till utmed vägkanten när ögonen föll på något vackert.
Det blev en del bilder på åkrarna. Inget avancerat men så vackert.
Promenaden igår gav utdelning. Men inte alls som jag hade tänkt mig. Jag skulle utnyttja att det blåste halv storm och gå ner till havet och ta kort på vattnet med lång slutartid. Det var planen men innan jag kom iväg hade det naturligtvis mojnat lite lagom så det blev inte alls så bra som jag hade planerat. Skittrista bilder på en gammal sten rent av. Usch!
På väg hem hittade jag lite trevliga blommor och hade jag riktigt tur hann inte vovvarna springa ner dem. Men denna fick stå helt orörd. Och blev så fräck, om ni frågar mig. :-)
Glad midsommar på er! Verkar som vi får en klassisk midsommar idag. Regn som hägrar och dukningar inomhus. Men det verkar faktiskt inte som det är någon storm runt knuten. Så det kanske kan bli bra i alla fall!
Jag vet inte hur det är med er men när jag traskar runt på stranden med vovvarna och har den här utsikten blir jag helt salig. Det är mitt recept för att tanka energi.
Den här veckan har våren gjort rasande framsteg och det är knappt att man hunnit med. Jag bara njuter av att se att det lilla försiktiga gröna på buskar och träd blir mer och mer för varje dag. Så den här helgen har jag som mål att ge mig ut med kameran och fånga naturens vårliga framsteg. Spirande grönt + kamera = mumma för själen!
Det är lustigt det där. Det här trädet har jag gått förbi hur många gånger som helst och aldrig riktigt tänkt på det. Men härom dagen när vi var ute på vår fotopromenad och solen strålade från en klarblå himmel såg det helt plötsligt väldigt fotogenique ut. Och visst ter det sig bra ut det lilla trädet i den stora hagen. Nästan så man kan förvänta sig att det kommer en dammig cowboy ridande in från högersidan när som helst, hoppar av sin häst och tar en liten tupplur i trädets skugga. Att han förmodligen skulle frysa ihjäl efter fem minuter i den arktiska nordanvinden syns ju inte på bilden.
Idag har vi varit på jakt efter vårtecken. Det behövs när det sätter igång och snöar mitt i vårplanerna. Men det är inte det enda konstiga. Jag fick med mig båda killarna på en långpromenad. Båda. Långpromenad. Och inte vilken promenad som helst, fotopromenad!
Jag befinner mig i Punkastaden och det är kallt och snön hade lagt sig på sina ställen. Var bara tvungen att lägga in en bild på de härliga vårblommorna så man inte känner sig alldeles förlorad!
Jo... Nu känns det faktiskt lite bättre. Och tillsammans med att jag tog mig över en ENORM milstolpe med löpningen igår känns det faktiskt ganska bra. Väldigt bra faktiskt :-)
Har gått ett par dagar och tittat på alla små vackra vårblommor som börjar titta fram. Förra helgen hanns det inte med men imorse hängde jag på mig kameraväskan och gav mig ut till Blåsippestället med vovvarna.
Det här är ju inte direkt den första bilden på natthimlen som kvalat in på bloggen. Den som är noga och analytiskt till sinnet kan nog snabbt räkna ut att detta är en i en lång rad natthimlar som passerat revy här inne. Det är inte utan att man börjar fundera över denna facination. Kanske var jag en vacker vit och ståtlig varg i mitt förra liv som gick igång rejält på stjärnklara nätter?
Fast handen på hjärtat har jag ju ganska lätt för att hålla mig från att yla när jag med beundran i blicken ser upp på den vackra natthimlen. Jag kanske bara var en vanlig fladdermus som gav sig ut på insektsjakt när månen hade vänligheten att lysa in i grottan och förstöra sömnen för mig.
Så är det med naturen. Och ibland behöver man inte åka långt utan det vackra finns runt knuten. Fast det här fallet är jag glad att jag inte har vid husknuten förstås. Det är på lite lagom bilavstånd och det tackar vi för.
