Ormbunke

Nu har jag bestämt mig, nu får det vara slut! Jag vet att jag kommer att trilla dit flera gånger och gå tillbaka. Att det kommer kännas tryggt och välbekant att göra sällskap igen. Som en gosig kudde och en varm filt att kura ner sig i när det blåser ute, för att inte säga regnar, det är ju trots allt sommar....
En vana bryter man inte så lätt, jag vet!

Men jag vill inte!
Jag är trött på det!

Jag har bestämt mig och så får det bli. Man måste ju sätta ner foten någon gång.

Jag har gjort slut med Jante. Nu börjar mitt nya liv på egna darriga ben, utan den ständige följeslagaren som har hållt min hand och lotsat mig genom livet. Det blir darrigt i början men jag skall nog klara det. Har man bestämt sig så har man!

Som till exempel denna bilden på ormbunken. Jag har den på mitt skrivbord och blir impad varje gång jag ser den (har ju köpt en ny stooor skärm så den syns ganska bra i rummet!). Jag tänker  "-är det verkligen jag som tagit den bilden?" Japp, det är det, fy satan vad jag är bra! Den enda redigering jag gjort med bilden är att förminska storleken så den blir hanterbar, inget annat!

Jag säger det igen, bara för att öva nu när jag står här med darriga ben utan något att hålla i: fy satan vad jag är bra!