Lillians foto

 

Efter en lång vandring som till största delen bestod av avgrundsdjupa stup, hård klättring och allmänt eländig terräng kom så den lilla gruppen till slut fram. Pohatu hade lett dem till två stora gigantiska vita portar som ledde in till en annan värld.

Där stod de nu och funderade tills Göran tog till orda.

 

-Jaha, och vad gör vi nu? Ska vi mana fram ett väsen i tanken, uttala en gudomlig besvärjelse eller stämma upp i en helig sång?

 

Tahu, som den handlingens man han är, gick fram och kände på portarna ifall man kanske kunde få upp dem men de verkade stängda. De turades alla om att nagelfara portarna efter hemliga knappar eller spakar som skulle kunna hjälpa dem att komma in. Men de hittade ingenting som gav dem en ledtråd till hur de skulle få upp dem.

Julius tänkte så det knakade och lyste sedan upp:

 

-Ska vi prova att knacka?